När Aine Nilsson växte upp hade hon såväl morfars som farfars boende i Vargträsk.
– Jag har därför varit i byn under hela mitt liv, berättar Aine som föddes och bodde sitt första levnadsår i Malå innan det blev Örträsk fram till nioårsåldern.
– Därefter har jag bott i Fredrika hela tiden med undantag för då jag studerat på andra orter.
Aines pappa var kronjägare och det var också anledningen till att familjen bodde i Malå då Aine föddes.
– Men redan efter mitt första år fick pappa nytt jobb i Örträsk så då flyttade vi dit, förklarar Aine som har oerhört många fina minnen från de åtta år hon hann bo i Örträsk.
– Jag trivdes mycket bra där, Örträsk blev verkligen byn i mitt hjärta och jag minns alla människor från den tiden och allt vi gjorde, säger Aine och berättar till exempel om den Bruno Dahlgren som lärde henne cykla.
– Min känsla för Örträsk är oerhört stark än i dag, förra sommaren var jag på en stor släktträff där vilket var oerhört trevligt där jag träffade många bekanta från förr.
LÅNG TID I FREDRIKA
När Aine var nio år flyttade familjen till Fredrika.
– Och den orten har jag varit trogen sedan dess, säger Aine och konstaterar att det då blir 55 år.
Men det är en viss sanning med modifikation…
– Jag var iväg från Fredrika när jag gick realskolan i Bjurholm, husmoderskola i Åsele, sömnads och vävnadsutbildning i Umeå och så jobbade jag även ett år i Umgransele.
– När jag gick realskolan i Bjurholm fick jag förresten åter träffa och umgås med en del barndomsvänner från Örträskåren, det var mycket trevligt.
Aine var tidigt mycket handarbetsintresserad och fick tidigt klart för sig att hon gärna skulle jobba med det.
Varför utbildningarna och senare även jobbåret i Umgransele handlade just om ett slöjdlärarjobb på en hemteknisk skola.
Därefter blev det slöjdlärarjobb i Fredrika varvat med bankjobb.
– Det var bara ett deltidsjobb på skolan vilket jag fick fylla ut med anställning på Föreningsbanken. Fredrika var egen kommun och ändå rätt stort på den tiden i en jämförelse med i dag, konstaterar Aine som tidigare, under uppväxten i Fredrika, minns att det var mycket brännboll på somrarna och skidor och skridskor på vintern.
– Jag har ändå mer barndomsminnen från Örträsk än från Fredrika.
KAN LÄMNA FREDRIKA!?
Elevunderlaget i Fredrika vek för 20-talet år sedan och någon lust att flytta sitt jobb till kommunens centralort Åsele hade inte Aine varför hon…
– Utbildade mig till undersköterska, jag var klar 1992 och hade redan då börjat jobba lite smått på Duvan, servicehuset här i Fredrika.
Där jobbade Aine sen till gångna årsskifte då hon slutade även om det blivit en del inhopp på Duvan här under eftervinter och vår.
Formellt blir hon pensionär på eftersommaren…
– Hittills har jag inte känt av någon ledighet, att jag inte längre jobbar. Detta bland annat då jag tagit hand om mamma, men så här fram mot sommaren känner jag onekligen att det här kommer att bli mycket bra fast det än så länge mest är en underlig känsla att inte ha något jobb att gå till, funderar Aine.
I sommar blir det som vanligt en hel del vistelse i Vargträsk och i Kulla – drygt en och halv halv mil utanför Fredrika – som är maken Nisses morfarshem.
– Vi har i ärlighetens namn för många ställen där gräset ska klippas, konstaterar Aine och avslöjar att hon och Nisse gärna skulle kunna sälja i Fredrika och vintertid bo någon helt annanstans närmare barnbarnen vilka finns i Luleå, utanför Stockholm, och i Östergötand.
– Det skulle fungera bra för oss att bo i exempelvis Luleå och så på somrarna vara i Vargträsk och Kulla, just nu har vi onödigt långt till barnbarnen.
Blir dessa funderingar verklighet?
– Så kan det bli om vi kan få huset i Fredrika sålt på ett bra sätt.
SVAMPAR OCH LAMM
Aine hade, som sagt, såväl morfars som farfars i Vargträsk direkt från livets start.
– Så i Vargträsk har jag alltid varit, när vi hade flyttat till Fredrika fick vi först en tid åka runt förbi Örträsk för att komma dit, sen började de bryta Vargträskvägen från Fredrika, jag minns då att vi körde så långt vägbyggbarna hade hunnit och sen gick resten.
Från ungdomstiden i Vargträsk minns hon umgänget med Anette Norberg och Sonja Englund (nu Holmström)
– Vi lekte mycket, vi var mycket i skogen och duktiga på att plocka blommor.
1980 flyttade Aines mamma och pappa in i den stora stugan som Aine och Nisse då hade hjälpt dom att bygga vid sjökanten i Vargträsk.
– Tre år tidigare var vi klara med lilla stugan, berättar Aine om stugorna som hon och Nisse sedan sex år tillbaka nu disponerar.
Vad gör ni som mest i Vargträsk?
– Hittills har vi reparerat, reparerat och reparerat, suckar hon. Det behövdes, vi har som tagit en vägg per år där Nisse lagt ner oerhört mycket tid.
Men tid finns också för en del bär- och svampplockning.
– Och så umgås vi en del med människorna i byn – och med fåren så klart.
Aine och Nisse har nämligen sedan fem år tillbaka fem lamm i Vargträsk varje sommar.
– Det är härligt att gå ut på kvällarna och prata med dom. Vi trivs fantastiskt bra i Vargträsk utan att jag egentligen kan förklara varför.
FISKLJUSE, TEATER OCH RESOR…
Även Aines make Nisse härstammar från Vargträsk.
– Det har visat sig att hans släkt var bosatt uppe på Gustavsberg för mycket länge sedan, på forntiden, säger Aine och skrattar.
På tal om Nisse så tillbringar de alltså en hel del tid i hans morfars hem i Kulla på vägen mot Bjurholm från Fredrika sett.
– Där är det skönt, mindre jobb och färre måsten än i Vargträsk. Förut hade vi fisk i en grävd damm, men det förstörde fiskljusen som dök upp i trakten.
Aines starka intresse för handarbeten finns alltjämt kvar i mycket riklig omfattning.
– Jag har vävt och haft mig, men även hållit på med näver och mycket annat, tycker att det är roligt att lära mig något nytt, säger Aine som även agerat något av regissör när Fredrikas Röda Kors-förening varje Luciahelg satt upp något teaterstycke.
– Men nu har vi nyligen lagt ner föreningen, berättar Aine som tillsammans med Nisse också reser en hel del.
– Bäst resan hittills var när vi var till Thailand, vi har också varit i Afrika och en del andra ställen. Nästa resa kan komma att gå till Vietnam, det är i all fall så vi funderar och planerar.
Släktforskning är ett annat Aine-intresse.
– Men det har jag hittills inte haft så mycket tid till, men förhoppningsvis ska jag hinna med det mer här framöver, avslutar Vargträskprofilen Aine Nilsson.
AINE NILSSON, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 64 år.
Syssla: Pensionär sedan gångna årsskifte.
Bor: I Fredrika med fritidshus i Vargträsk och i Kulla (17 km öster om Fredrika).
Familj: Maken Nisse och tre söner, Lars i Luleå, Markus i Bålsta utanför Stockholm och Daniel i Svärtinge utanför Norrköping. Dessutom fem barnbarn.
Intressen: Handarbeten av olika art, släktforskning, resor, friluftsliv och då gärna bär och svampplockning.