Gunilla Edlund är revisor i Vargträsk Intresseförening.
– Föreningens betydelse för byn är enormt stor, tycker Gunilla som själv bott i byn Karlsbäck i Bjurholms socken i princip hela sitt liv.
Karlsbäck är en by efter Lögdeälven på Västanfjället i Bjurholms kommun.
Där föddes Gunilla som yngst av sju syskon och…
– Där har jag bott hela mitt liv med visst undantag för att vi hade en lägenhet i Umeå under 1990-talet då jag jobbade där, berättar Gunilla innan vi spolar tillbaka bandet till uppväxten.
När Gunilla var 13 år hade de flesta syskonen redan lämnat hemmet och Gunilla själv börjat Realskolan.
Då blev mamma sjuk, det var nästan kaos där hemma som Gunilla själv uttrycker det.
Goda råd var dyra, något som löstes av att Gunilla hoppade av skolan för att vara hemma och hjälpa till.
– Jag förhandlade dock till mig löftet om att i stället få läsa in realskolan på Hermods och på att få åka iväg på somrarna.
Att hjälpa till hemmavid innebar bland annat att basa för post och telegrafstationen som hennes mamma och pappa drev i Karlsbäck.
– Jag var till exempel bara 14 år när vi skulle anställa en flicka till växeln, något jag fick ombesörja med att skriva anställningsavtal och så.
Realskolan klarade hon dock parallellt genom att läsa på distans och så fortsatte det även på gymnasienivå.
– Jag fick åka till Härnösand för att skriva tentorna, annars handlade det om så kallade distansstudier.
Och så var det de ”framförhandlade” somrarna…
– En sommar åkte jag till Malmö där jag jobbade ett tag, en annan sommar läste jag engelska i just England under sex veckor, det var ett fantastiskt äventyr på alla sätt och vis.
När Gunilla var något äldre och klar med studierna lades posten i Karlsbäck ner.
– Det övergick till lantbrevbäring, ett jobb som jag sökte, fick och sen jobbade med under åtta år. Det var mycket ståhej kring det där, det var väldigt ovanligt att en kvinna jobbade som lantbrevbärare.
– Sen hade jag även Sveriges längsta lantbrevbärarlinje, den utgick från Norrfors, det var långa arbetsdagar, men därigenom hade jag också bara hundra arbetsdagar per år.
Under denna tid hade Långselebon Karl-Gustav Edlund kommit flyttandes till Karlsbäck för ett väntande lärarjobb.
– Vi träffades när jag var 19 år, gifte oss när jag var 22, berättar Gunilla som tillsammans med K-G stannade kvar i Karlsbäck.
– Det var alltjämt bra att kunna avlasta mina föräldrar.
Sonen Mattias föddes när Gunilla var 30 år, dottern Linda tre år senare.
Gunilla stannade kvar i Postverkets tjänst.
Hon sökte postmästartjänsten i Bjurholm och jobbade där i fem år.
Sen väntade samma tjänst i Vindeln med dagspendlande under sex år.
– Vi bodde kvar i Karlsbäck hela tiden, jag har för mig att det var när Mattias skulle börja läsa i Umeå som vi köpte en lägenhet där.
Och sen hamnade även Gunilla i Björkarnas Stad.
Först som postmästare på Vasaplan under ett år och sen…
– Blev jag tillfrågad om jag ville ta tag i det hela när Postbanken skulle starta någon gång runt 1990.
Vilket hon accepterade och sen var verksam med i tio år. Under denna tid veckopendlade hon mellan Karlsbäck och Umeå, det är också den enda tiden som Gunilla inte bott hundraprocentigt permanent i hembyn.
År 2000 drabbades Gunilla av cancer.
– Det blev rejält besvärligt, jag låg inne på lasarettet i sex och en halv månad, det tog därefter också mycket lång tid och jag blev inte heller riktigt frisk, men hur det nu var kom jag i alla fall tillbaka.
Detta dock inte till jobbet utan istället till en tillvaro som sjukpensionär.
– Nu, så här med distans till det hela, känns det bra att det blev så, tycker Gunilla som nu varit hemma i nio år, men vissa uppdrag finns.
Hon har under lång tid varit verksam som nämndeman i Tingsrätten och är det alltjämt, nu i Fastighetsdomstolen.
Gunilla och K-G:s tillvaro handlar mycket om att vistas ute i naturen, men också om att resa både hit och dit.
– Vi har vänner lite här och där, bland annat i Frankrike. Att vi sen har barnen i Stockholm respektive Göteborg innebär självklart också en del tripper dit.
Att läsa är också ett av Gunillas stora intressen.
– Jag läser oerhört mycket, det kommer väl från att jag i min ungdom ansvarade för biblioteket i byn.
Karlsbäck är paradiset med Lögdeälven i absolut närhet.
– Nu när solen återvänt så här under eftervintern kan vi ta lunchen med oss ner till älven.
Ett antal svängar till Vargträsk blir det också.
Kontakten till Vargträsk hittar vi genom maken Karl-Gustav.
– K-G:s mormor och morfar Tilda och Engelbert Englund bodde ju i byn, K-G och hans syskon som växte upp i Långsele tillbringade mycket sommartid i Vargträsk, berättar Gunilla.
För i runda talet 30-talet år sedan byggde Gunilla och K-G en egen stuga i Vargträsk.
– Från Karlsbäck är det fem och en halv mil till Vargträsk om man kör över Kärringberget, åtta mil vägen runt förbi Örträsk, berättar Gunilla.
– Vi är där någon vecka i taget under somrarna, under Midsommarhelgerna är vi alltid där och självklart med och sjunger uppe på Storsvartliden.
På tal om sjunger så är just sång och att spela något som också intresserar Gunilla.
– Men jag gör det aldrig offentligt!
Barnen Mattias och Linda fick under uppväxten självklart också sina Vargträskdoser.
– Dom har till stor del växt upp där, vi har en enkel timmerkoja, men en egen liten vik och bastu, vi trivs mycket bra i Vargträsk, avslutar Vargträskprofilen Gunilla Edlund.
GUNILLA EDLUND, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 66 år.
Syssla: Pensionär.
Bor: Karlsbäck.
Familj: Maken Karl-Gustav. Sonen Mattias, 37 år, som är civilingenjör i Stockholm och 34-åriga dottern Linda, civilekonom boende i Göteborg.
Intressen: Läser mycket. Sjunger och spelar, men bara privat. Trivs också förträffligt i naturen.