Om kolkörning

posted in: Historia | 0

Då jag såg junibilden av en kolugn, och samtidigt en fråga om vad detta kunde vara, kom jag osökt att tänka på Selma Lagerlöfs yttrande på äldre dar: ”O sena tiders barn”.

Åren 1951-53 var jag lastbilschaufför åt åkaren A.G. i Skurträsk och då pågick fortfarande kolningsarbete för fullt. Det fanns fem stycken kolugnar i Skurträsk och en i Nyliden med olika ägare. Jag vågar påstå att de här byarna, efter storleken, var bland de absolut största enskilda kolleverantörerna i Västerbotten. De hände t.ex. att vi lastade ut fyra järnvägsvagnar kol under en veckas tid i Tvärålund för vidare befordran till de mellansvenska järnbruken. Det åtgick omkring 72 kubikmeter kol för att fylla en järnvägsvagn och de fraktades i lådor om två kubikmeter (stigar) som lastades i rad (12 stycken) på det långa ”kolklamret”. Det var viktigt att man lastade ”småkolen” sist i första lasset så att de hamnade i botten på vagnen och inte ”rann” mellan storkolen till ”ingen nytta”. Mysiga stinsen Strandell (tror jag han hette) besiktade sedan lasten.

Vi körde alltså tre vändor om totalt 27 mil för att fylla en vagn. Totala tidsåtgången brukade vara mellan 8,5 – 10 timmar. För detta hade åkaren vid den här tiden, oavsett tidsåtgång, 300 kr. Själv hade jag (också oavsett tid ) 20 kr/dag samt mat å husrum. Hjälplastare betalades av kolleverantören som fick 3600 kr/vagn och som ansågs för en ganska god förtjänst. Man räknade med att två man behövde en veckas tid för inläggning, bränning, svalning samt urtagning av kol ur ugnen och då behövdes alltså två ugnar för att fylla en järnvägsvagn.

Den längsta tiden tog naturligtvis kolvedshuggningen som mest bestod av klenskog, röjningsskog som i alla fall skulle bort ur skogen, om man inte hade turen att få tag på vindfällor eller nån uttjänt timmerlada. I de flesta fall behövdes det kanske omkring 20 -25 dagsverken för att få ihop de 70-75 kubikmetrarna ved som behövdes för att fylla de två ugnar som åtgick för fyllning av kolvagnen. Framforslingen från skogen till ugnen tog ju också sin tid beroende på hur långt ifrån veden togs. Röjningen av klenskogen som utfördes då gör att den nuvarande generationen i många fall ha fått överta välskötta skogar.

Från Ingemar Olofsson insatt i Gästboken