Hela sitt yrkesverksamma liv vigde Siv Johansson åt vårdyrket.
– Jag skulle göra samma val och ha samma arbete om jag skulle göra om det hela, menar Siv om den starka trivseln i sin yrkesroll:
– Det gav mig oerhört mycket, jag otrivdes aldrig.
Siv Johansson växte upp i byn Långbäcken ett antal mil över skogarna från Vargträsk sett.
– Till Lycksele och Åsele är det fem mil från Långbäcken, till Viska (Fredrika) tre och en halv mil, berättar Siv om uppväxten i jordbrukshemmet som näst yngst av totalt fyra syskon.
– Vi hade kor, häst, grisar, hönor och hundar samtidigt som pappa jobbade i skogen. Det var en mycket härlig uppväxt, tycker Siv och börjar berätta minnen från den tiden:
– Skolgången började vi i Långbäcken, men senare gick vi i Nordanås, när vi blev less att vänta på skolbussen gick vi åtta kilometer hem, skrattar hon åt det strapatsrika minnet.
– Det tog ju sin tid, men hem kom vi. Jag minns också hur taxichauffören hade billiga priser när vi ungdomar ville i väg på dans någonstans.
BRUN HUND VAR BJÖRN
Jaktintresset väcktes tidigt hos Siv.
– Det var mycket jakt i byarna och hemmavid på den tiden.
Men för Siv blev det länge inte annat än ett passivt intresse…
– Då skulle inte kvinnor engagera sig i jakten, så var det bara, men jag minns ju som liten när jägarna kom tillbaka från skogen och man fick se och höra hur det gått, jag minns också när jag vaknade på morgnarna och hörde hur pappa och de andra satt och planerade dagens jakt.
– Redan på den tiden gillade jag att skriva berättelser och så, jag skrev mycket om jakten.
Betydligt senare blev Siv själv aktiv jägare.
– Det var på 1980-talet jag tog min Jägarexamen och köpte mitt första gevär efter att dessförinnan följt med på älgjaktspass och så. Faktum är att pappa applåderade när jag tog examen och hade bestämt mig för att börja jaga.
– Jag var riktigt entusiastisk, minns att jag träningssköt i Vargträsk och en gång sköt bort över 700 skott.
Ett antal älgar och fåglar har hon också skjutit.
Ett älgjaktsminne handlade dock om ett annat av våra stora skogsdjur – Björnen!
– Det var fem, sex år sedan på ett pass nedanför Röjbäcksvägen, hunden hade haft ståndskall inne i riset när det rasslade till och jag hann tänka att hunden var ovanligt brun den dagen innan jag såg att det var en björn som for förbi på 20, 25 meters avstånd, jag hann inte riktigt med, men så var också björnkvoten fylld.
Bara något år senare hade Siv ännu en gång björnkänning i älgskogen.
– Men den såg jag inte själv, den sprang bakom mig och bakom en kulle med Berndts (Wahlbergs) hund efter sig.
I SMÅLAND ETT TAG
Vi spolar tillbaka bandet en bit, ett antal år…
– Efter att den obligatoriska skolan var avklarad gick jag Husmoderskola i Åsele och därefter började jag jobba inom vården där jag först var sjukvårdsbiträde, senare undersköterska och därefter sjuksköterska, säger Siv vars två systrar också jobbat inom vården.
Utbildningen till undersköterska gick hon i Nässjö i Småland för drygt 40-talet år sedan och då under drygt fem år bodde också Siv där nere, närmare bestämt i Sävsjö, då också döttrarna Jeanette och Anna föddes.
– Sen flyttade jag norrut igen och hade jobberbjudande både i Lycksele och i Umeå, jag valde Lycksele och var sen också gift där från 1976 till 1994 då jag blev änka.
1995 flyttade Siv till Thore i Yttersjö i det hus han själv byggt 15-talet år tidigare.
Siv och Thore hade dock träffats redan under 1980-talet i samband med jakt i Lycksele.
Lyckseleåren minns hon gärna:
– Jag fann mig tillrätta i Lycksele på en gång när jag kom dit och trivdes mycket bra på alla sätt och vis, det var ju också där jag fick mitt stora jaktintresse.
Detta trots att Siv, enligt egen utsago, inte har något lokalsinne.
– Men jag har faktiskt aldrig gått bort mig.
STROKE FÖR TRE ÅR SEDAN
På den tiden var Siv också en mycket aktiv motionär – eller ”träningsnarkoman” som Thore uttrycker det utan att Siv protesterar.
– Jag sprang och klarade Stockholm Marathon en gång, något jag är mäkta stolt över, och deltog även i många andra tävlingar som bland annat Vindelälvsloppet, säger Siv som dock fick problem att springa och jobba på grund av en krånglande rygg på 1990-talet.
För drygt tre år sedan tog tillvaron ytterligare en vändning.
– Jag fick en stroke i juni 2008, jag var då hos barnbarnen i Lycksele, men var ensam inne just då och ringde min syster, kände direkt att något var fel.
En tuff tid väntade därefter för Siv som först låg på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå i två månader och sedan på Björkgården i Sävar under lika lång tid.
– Jag var riktigt dålig i början, men det har blivit bättre, men så kämpar och tränar jag också mycket. Man kan ju inte bara sitta och gräma sig, deklarerar Siv som i dag känner sig riktigt stark och alltjämt håller tränandet på en hög nivå:
– Jag har en träningscykel hemma i Yttersjö och en i Vargträsk. Två pass på 15 kilometer vardera står på programmet varje dag, berättar Siv som anpassat sig mycket bra till den nya mer begränsade tillvaron.
– Det jag saknar mest är handskrivandet, nu är jag hänvisad till en laptop och det är inte samma sak tycker jag.
MYCKET I VARGTRÄSK
Siv och Thore tillbringar mycket tid i Vargträsk.
– Vi är där i princip alla helger, men står över de kallaste mitt i mörkaste vintern. Att gå direkt ut på backen där, höra och se fåglarna, titta mot sjön och se vågor, snö eller hur isen skiftar, ja, naturen är ju helt fantastisk i och kring Vargträsk, menar Siv som gärna läser en hel del.
– Men det blev också krångligare efter stroken, Stieg Larssons böcker och författarskap är jag dock mycket fascinerad av och jag har till och med fått Thore att intressera sig för det, menar Siv och då kan vi också berätta att Thore å andra sidan fått Siv att intressera sig för historia och då bland annat kring dåtida krig förr i tiden.
– Det stämmer faktiskt, vi ser en hel del på History Channel-kanalen, men annars är jag inte TV-beroende, ser mest nyheter och så, avslutar Vargträskprofilen Siv Johansson.
SIV JOHANSSON, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 64 år.
Syssla: Pensionär.
Bor: I Yttersjö, dryga milen väster om Umeå, och under i det närmaste alla helger i Vargträsk.
Familj: Gift med Thore. Döttrarna Jeanette Wikström boende i Lycksele och Anna Sjöberg, Vendelsö, och totalt tre barnbarn.
Intressen: Att läsa och skriva, träning och motion samt inte minst jakt.