 |
 |
ÖRTRÄSK SPORTKLUBBS STOLTA LAG FRÅN 1966.
I övre raden från vänster lagledaren KalleJonsson, Mauritz Thorén
Lars Karlsson, Dan Höglund, Nils Karlsson, Karl-Göran Svalberg och Hans Karlsson.
Nedre raden Laurentz Thorén, Sven Jonsson, Josef Andersson, Tord Nygren
Lars Öhrman och Erik Olov Öhrman.
Glöm konstgräs – Örträsk spelade på stenåker
Stenvallen gjorde skäl för sitt namn • “Efter matcherna fick man tvätta gruset från knäna” • Planen hade även rejäl höjdskillnad
ÖRTRÄSK Örträsk Sportklubb nådde inga större framgångar under sitt fotbollsspelande från 1939 fram till 1986.
— Nej, vi kan inte skryta över några toppresultat, men vi hade roligt, säger Sven Jonsson när han strålar samman med gamla lagkamrater som Leif Olofsson, Karl-Göran Svalberg och brorsan Kalle Jonsson.
Örträsk Sportklubb har historiskt haft sina största framgångar inom gångsporten och det under 1950- och 1960-talet, men det här ska ju handla om ett fotbollslag som försvann…….
— Det blev i den här byn precis som för många andra, spelarna flyttade och det oftast till kusten och till sist var det ohållbart även om vi till och med tränade i Umeå ett tag där många spelare då bodde, berättar Leif Olsson som själv spelade i laget en gång i tiden, körde bussen i 20 år och först nu i våras avgick ur Örträsk SK:s styrelse. Detta efter att där ha varit ledamot i hela 50 år. Snacka om klubbtrogen veteran.
Stenvallen och Sandvallen
Några större fotbollsframgångar nådde alltså Örträsk SK aldrig.
— Nej, men vi hade skoj och har oerhört många härliga minnen från den tiden, det var också rätt stort intresse här i byn med bra med koll på matcherna, berättar Karl-Göran Svalberg när han tillsammans med Leif Olofsson och bröderna Kalle och Sven Jonsson sitter på ortens Restaurang Pärlan för att bläddra i minnesbanken och bli nostalgiska.
Någon direkt uppvärmning behövs inte.
Minns du det? Minns du han?
Minns du dom? Minns du då?
De forna fotbollsspelarna kommer i gång på högvarv på direkten.
— Vi hade ju en hemskt bedrövlig fotbollsplan, stora stenar, det var inte roligt, minns Karl-Göran Svalberg.
— Stenplan och på andra sidan sjön där B-laget, som vi hade under hela 1960-talet, spelade var det som en sandstrand till underlag.
Jodå, planerna hette också Stenvallen respektive Sandvallen.
— Men det var även usla planer i Norrfors, Fredrika och Slipstensjön.
Fotbollen kom i gång i ÖSK:s färger 1939, men faktum är att redan under 1920-talet hade föregångaren Örträsk Idrottsförening haft fotboll på programmet.
Då hade man ingen större koll på sporten utan “Den som kunde sparka långt ansågs som duktig” som det står i en minnesskrift.
Örträsk SK hade sen fotboll på menyn fram till 1986, var uppe i fyran en sejour, men annars lyste de stora framgångarna med sin frånvaro.
— Men vi tyckte nog att vi var rätt bra, tränade två gånger i veckan, men
det var ju mest att vi stod och sköt och sen spelade två mål, berättar Kalle Jonsson. Verksamheten finansierades bland annat genom att klubben anordnade danser på Brodala.
— Sen tog vi ju entré på hemmamatcherna, först 50 öre, därefter en krona, men när vi senare höjde till två kronor var det oerhört många som hade glömt börsen hemma, berättar Svalberg med ett skratt.
Säkra hemmadomare
De sportsliga prestationerna och resultaten kommer klart i skymundan vid denna sittning.
Här blir det mest berättelser om dråpliga episoder med därtill hörande härliga
skratt.
— Minns ni domaren Bengt Blomqvist från Nyåker som liftade med oss i bussen till Rundvik för en bortamatch, vi låg under i halvtid då han gick förbi och sa lågt,
“Det är lugnt, vi vi fixar det här”. Och det gjorde vi, vi vann, domaren förstod väl att han kanske inte skulle få lift hem annars.
En annan domare, vid en hemmamatch, blåste av spelet och visade ut en örträskare i publiken från arenan, men då kontrade bara åskådaren:
“Då går jag till skiftet mitt”. Sen gick han ett kvarts varv runt fotbollsplanen till marken han ägde.
— Men vi hade bra och säkra hemmadomare, skrattar Sven.
Visst, det finns ju en sägen om att ett bortalag på match i Örträsk fick ställa upp muren bakom (!) målet just när regeln om indirekt frispark i straffområdet
hade tillkommit. Visst, det var ju där rätt avstånd uppnåddes, men målvakten fick visst dispens på något sätt och fick stå kvar på mållinjen…
— Jag minns också när du Leif körde bussen och vi var sena på väg till en bortamatch, du och Harry Andersson bytte i full fart plats i bussen så att även du som chaufför skulle vara ombytt när vi kom fram. Det kunde ha gått åt skogen eller åtminstone i diket, skrattar någon.
Så går det på…
– Minns ni när Einar Renman fick en kulram uppskickad från Bjurholm några dagar
före vi skulle möta dom.
Sprang framför bilen
Leif Olofsson växte upp en mil utanför Örträsk, i Godmyr.
— Jag fick bra träning, fick springa till träningen och efteråt hem igen, det dråpliga var att brorsan satt i sin bil och krypkörde bakom mig hela tiden, men inte fick jag åka med honom inte.
Leif minns också ett av hans första omnämnanden i lokalpressen:
— Dom skrev om oss att “Laget spelade bra utom högerhalven som fick en befogad varning”. Högerhalven var jag, varningen fick jag för att jag stoppade Göran Nordahl som senare i samma match förresten blev långtidsskadad, men då var inte jag inblandad, säger Leif.
Vi förflyttar oss upp till Stenvallen som till stor del är igenväxt av lövsly och annan växtlighet vilket i alla fall är till insekternas glädje.
— Här har det utspelats många tuffa duster, konstaterar kvartetten och skrattar igen när några nya dråpliga minnen dyker upp.
— Visst tusan hade vi roligt, säger någon och de andra kan inte annat göra än att instämma när de tänker tillbaka på sina fotbollskarriärer i Örträsk SK:s gröna tröjor med vita ärmar.
— Vi har förresten en raritet till klubbnål, en svartvit variant. Vi fick fel när vi självklart beställt en grön/vit, berättar Kalle Jonsson och börjar fundera på om och i så fall var någonstans han kan ha kvar en gammal grönvit
ÖSK-keps.
FAKTA
ÖRTRÄSK SK
Bildades
1938.
Upphörde
1986 avslutades fotbollsspelandet i Örträsk SK:s grönvita färger på grund av spelarbrist. Föreningen finns dock kvar och det nu främst som arrangör av Öreälvsloppet på skidor och Örträsksjön Runt i löpning.
Storhetstid
En och en halv säsong i fyran 1958 och 1959. Seriespelet lades då om från höst/vår-spel till vår/höst, därav just en och halv säsong, Här gästades Örträsk av lag som Gimonäs, Hörnefors med Göran Nordahl i laget och Robertsfors med flera. 1966/67 var en riktigt vass ÖSK-säsong da alla matcher vanns med minst två mål, men lika fullt blev det inget avancemang då laget diskades efter en protest från Spöland. Örträsk hade nämligen otillåtet använt en spelare som även spelat i annat lag.
Jo, i just protesterande Spöland. Dåvarande lagledaren Kalle Jonson fick tillsammans med berörd spelare åka till Umeå och på ett café få domen av ordföranden Bengt O Gullesjö.
Profiler
Joel Andersson som värvades till Lycksele i division II. Nisse ”Bergsprängar’n” Karlsson spelade såväl i Sandåkern som i Sörfors. Hans Karlsson representerade senare Hägglunds i Ö-vik och Mauritz Andersson i GIF Sundsvall. Klubbens nuvarande ordförande målvakten Gunnar Astergren hamnade i Girnonäs där han var lagkamrat med Nigerias förbundskapten Lars Lagerbäck. Per-Erik Olsson skötte träningen under två somrar, annars var det inte vanligt att ÖSK hade någon tränare. Bland lagledarna fanns profiler som Einar Renman, Svante Berg, Börje Olofsson, Arnt Astergren, Daniel Johansson, Kalle Jonsson och Håkan Eleblad.
Hemmaplan
Stenvallen med jordfasta stenar och 43 centimeters höjdskillnad. “Efter matcherna fick man tvätta loss gruset från knäna” berättar Karl-Göran Svalberg.
På västra sidan av Örträsksjön spelade B-laget sina hemmamatcher och det på Sandvallen.
Historiskt stora matcher
Derbymatcherna mot Bjurholm var alltid prestigeladdade tillställningar. I Lilla DM avancerade föreningen två gånger till semifinal. Ena gången blev det semiförlust mot Robertsfors, andra gången mot Arvidsjaur, hur nu Arvidsjaur kunde vara med i Västerbottens distriktsmästerskap…
Lämna ett svar