Han föddes för drygt 87 år sedan i Backen, Rönnöfors i Offerdals socken i Jämtland.
1951 kom Ruben Persson till Vargträsk för första gången och då på cykel från Dorotea.
– Det var drygt på grusvägarna, vi landade hos Elnas syster Märta i Granträsk och bestämde oss för att till nästa Vargträsktripp ha skaffat en motorcykel, men det blev en bil, berättar Ruben med ett skratt.
Ruben träffade sin Elna (Ädelgran) från Vargträsk 1949 i Östersund.
– Jag gjorde lumpen på A4 där, Elna hade flyttat till stan för jobb på ett bageri, hon skämde bort mig drömmar, skrattar Ruben om tycket som uppstod då för 65 år sedan.
Men vi tar det från början…
– Jag föddes 1927 och det alltså i Offerdals socken, vi var sju syskon fördelat på två tvillingpar och tre ”singlar”, berättar Ruben som själv är tvilling där dock systern Lilly gick bort för ett år sedan.
– Jag blev rejält dålig då på kvällen, la mig med kläderna på och fick dödsbeskedet på morgonen. Sånt där har jag hört talas om och nog tror jag att det fanns ett samband med min tvillingsysters bortgång, säger Ruben.
UPPLANDSSEJOUR
Åter till barndomen…
– Fisket blev tidigt ett stort intresse, vi hade fina fiskevatten in på knuten. Jag åkte också mycket skidor, både på längden och utför, jag minns att när vi var lite äldre kunde vintersöndagarna handla om att traska uppför Åreskutan och sen åka skidor ner, vi hann med två åk på en dag.
Efter konfirmationen ansågs man vuxen, då skulle det jobbas.
– Pappa körde timmer i skogen och eftersom jag hade egen häst fick jag också börja med det, vi körde åt Wifstavarv men jag förstörde ryggen tidigt, var för svag helt enkelt, säger Ruben som tvingades söka en annan syssla.
– Jag fick ett lärlingsjobb på en bilverkstad i Offerdal, var otroligt intresserad och minns att jag direkt fick börja skruva i en Ford från 1920-talet. Jag hade ingen teoretisk utbildning men hade bra läromästare där på verkstan och läste också en hel del, kunde ta hem en förgasare på kvällen och studera hur den fungerade, minns Ruben.
– Jag hade förresten fem kronor i veckan plus mat och husrum i lön, jag bodde i ett rum ovanför garaget mitt i bensinångorna och annat, skrattar han.
Därefter väntade ett liknande mekanikerjobb i Östersund, då på Wiklunds Bilverkstad innan militärtjänstgöringen tog vid.
– Jag var inkallad som kusk, men blev sparkad av en häst och fick istället skjutsa översten. Det var bra, jag fick bilkörarträning och mycket kunskap, berättar Ruben varför hans fortsatta yrkeskarriär som bilskollärare kan ses som tämligen logisk.
– På den tiden fanns det i princip hur mycket jobb som helst, jag började i Järpen på bilskolan där, sen flyttade jag och Elna till Uppland 1956 där jag drev en körskolefilial i Tierp.
1959 föddes dottern Annika nere på de breddgraderna och då började en norrländsk hemlängtan göra sig gällande.
UTBILDADE CHAUFFÖRER
1961 flyttade familjen upp till Umeå, först Elna och Annika där Elna öppnade bageri på Grubbe tillsammans med sin syster Britta.
– Jag kom senare till Umeå där jag fortsatte som bilskollärare, först hos Roland Karlsson, sen hos Sven och Tages, ja, det rullade på, säger Ruben som i samband med högeromläggningen 1967 dock bytte jobb.
– Jag blev anställd av kommunen, eller Umeå Stad som det hette då, utbildade busschaufförer och tillhörde Ultra och var kvar där fram till pensionen 1990. Under de åren hyrdes jag mellan varven också ut till Liljaskolan med samma syssla, att lära folk köra buss, säger Ruben som i slutet av yrkeskarriären jobbade väl hårt.
– Jag fick yrsel och hade rejäla besvär med det, men numera är det inget jag lider av.
Sedan 1961 har Ruben och Elna, endast med någon kort avstickare, hela tiden bott i Umeå där de trivs perfekt och det sedan 1981 i stadsdelen Mariehem.
Vi har nämnt fisket som ett enormt stort fritidsintresse.
– Det har, som sagt, hängt med hela livet och då främst sportfiske, flugfiske, men det är klart, när man var liten och började handlade det om maskmete med björntråd som rev, skrattar Ruben som alltjämt fiskar mycket och är en trogen deltagare när Vargträskpimplingen avgörs årligen under eftervintern.
Bästa fiskeminnet?
– En gång i Sävarån när jag flugfiskade och hade fått på en harr, då susade det till bredvid huvudet, en fiskgjuse dök och tog harren för mig men fisken släppte så att fågeln slapp skada sig och så att jag hade kvar flugan.
HARE BAKOM JAKTSTOPP
Ruben är också något av en uppfinnar-Jocke, intresserad av att hitta kluriga lösningar på både det ena och det andra.
– Sen har jag dansat mycket i hela mitt liv för att inte tala om att sjunga, där har du två andra starka intressen, berättar Ruben som nu sjunger i Lövsångarna, en kör i Umeå, medan det tidigare var Umeå Stads Manskör som gällde.
– Sångintresset väcktes i en barnkör hemmavid för bra länge sedan.
Jakt blev dock aldrig något intresse.
– Nej, men jag provade hemma i Jämtland då en bekant från taxi i Järpen lockade med mig ut på harjakt med hans två stövare. Haren kom dock och satte sig bredvid mig en stund innan hundarna drev bort den, haren var så jäkla fin att jag bestämde mig att det här inte var något för mig.
Jämtland finns alltid i Rubens hjärta.
– Vi är på hemvändardagarna varje sommar, men numera har nästan alla mina bekanta där försvunnit.
Vargträsk!?
– Jag har alltid stortrivts där med fiske, bärplockning, bara att ta det lugnt och förr i tiden hjälpte jag även svärfar Hjalmar (Ädelgran) med att snickra och så, säger Vargträskprofilen Ruben Persson, funderar och avrundar:
– Jag minns första gången jag träffade Hjalmar, han höll på att måla kåken, tog mig i hand och sa ”Tack” i stället för ”God dag” eller något liknande, de äldre gjorde så på den tiden men jag trodde ju att han tackade mig för att jag tagit hand om Elna.
Namn: Ruben Persson
Ålder: 87 år
Familj: Hustrun Elna, dottern Annika med make och två söner
Bor: Mariehem i Umeå
Syssla: Glad pensionär
Intressen: Fiske, körsång, dans och tidigare även skidåkning