Margaretha Jonsson har återvänt till sitt Vargträsk
Som dotter till i byn uppväxta Paul Karlsson blev det tidigt mycket Vargträsk för Margaretha Jonsson.
– Från 15-årsåldern och framåt var jag dock hellre hemma under ett antal år och i vuxen ålder har det väl också varit tämligen sporadiskt fram till de sista somrarna, berättar Margaretha som länge bott i Södertälje.
Margaretha och särbon – eller ”kärbon” som hon kallar honom – Gert Sandlund har tagit över pappa Pauls hus, den gamla skolan, i Vargträsk, men så var inte planerna för ett par år sedan.
– Faktum är att vi tänkte sälja, vid midsommartid för två år sedan åkte vi upp till Vargträsk tillsammans med min syster Elisabeth och hennes man för att tömma huset.
Men…
– Jag kände direkt att det inte gick, jag kunde bara inte göra det och även om Gert inledningsvis var lite tveksam så var det ett mycket klokt beslut att behålla det och nu är Gert minst lika mycket Vargträskfrälst som jag.
BARNMINNEN FRÅN BYN
Margaretha levde sin första två år i Uppsala, senare i Falun under sex år men därefter har det nästan hela tiden förutom vissa studieflyttar – Stockholm och Norrköping – varit Södertälje som gällt.
– Jag trivs otroligt bra här.
När hon var i tioårsåldern började familjen – pappa Paul, mamma Ruth och lillasyster Elisabeth – tillbringa föräldrarnas hela semestrar i Vargträsk.
– Vi hyrde en del av det tidigare skolhuset, lärarinnebostaden, berättar Margaretha som då också ofta hade med sig sin kusin Gerd till Vargträskferierna.
– Jag och Gerd umgicks mycket med Eva (Åkesson) och Siri (Blomqvist), badade, fiskade, spelade krocket. Vi var alltid ute och det blev också en del bärplockning, men det var man ju mer eller mindre tvingad till, det har aldrig varit någon favoritsysselsättning, skrattar hon.
När hon var i 15-årsåldern lockade dock inte Vargträsk speciellt mycket.
– Nej, då var det väl under fem år en period då jag hellre ville vara hemma i Södertälje där det hände något och också fick vara det medan de andra var i Vargträsk.
TOTAL HELOMVÄNDNING
I vuxen ålder har det också varit lite si-och-så med Vargträskbesöken, men när det, som sagt, för drygt två år sedan var dags att definitivt ta adjö till byn så blev det precis tvärtom,
– Som barn minns man bara allt roligt man hade för sig, friheten och så. Nu tycker jag byn är helt magisk med sitt läge, ljuset där uppe och också den livaktiga intresseföreningen fast det bara finns en bofast.
Att hon dessutom ärvt pappa Pauls intresse för det gamla, för historien spelar självklart också in.
– Jag har mycket av det historiska genom honom, jag har med intresse alltid följt det pappa gjort oavsett om han skrivit, målat, snickrat och byggt modeller eller vad det handlat om.
Vi kommer tillbaka till ”kovändningen” för drygt två år sedan.
– Jag har inte en sekund ångrat att vi då behöll huset och nu valt att satsa på det här, detta trots att vi vet att det är mycket jobb och ett tag kvar till pensionen så att vi kan vistas i byn ännu mer.
I fjol blev det två veckor, denna sommar tre…
FRAMTIDSPLANER
Det är väl inte någon alltför vågad gissning att tro att pappa Paul, i dag 94 år, är glad över att huset stannat i familjen…
– Nej, det kan du skriva upp, han har satsat mycket på skolan och på historien i och kring byn. Självklart är han belåten att det blev så här.
Och när Gert, särbo sedan fyra år, också blev begeistrad så…
– Han stöttade mig i beslutet, men var alltså själv lite tveksam till en början. Du vet, man kan inte direkt räkna med att en kille från Stockholm ska gilla Vargträsk.
Men det gör han alltså…
– Om!
Margaretha och Gert har också en hel del planer för sin framtid i Vargträsk.
– Dels har vi en hel del renovering framför oss, något som tacksamt nog Gert är riktigt duktig på. Sen har vi funderingar på att bygga en fiskrök vilket Gert jobbat med tidigare och jag som gillar att odla håller på att kolla vilka växter som kan fungera där uppe.
– Det handlar givetvis även om att fortsätta att förvalta arvet efter pappa och jag tycker att det är roligt att vara en del av historien, menar Margaretha och berättar att hon och Gert känt sig mycket välkomna till byn.
JOBBAR MED UNGDOMAR
Efter att Margaretha klarat av grundskolan väntade tvåårigt gymnasium.
Därefter kompletterande studier för att därefter ta sig an Socialhögskolan.
Hon var studieklar 1978 och har därefter jobbat inom det gebitet i 35 år.
– Jag var först socialassistent i Salem kommun, något jag kom i kontakt med redan under praktik under utbildningen.
Hon hade senare även samma syssla i Södertälje kommun, men är nu arbetsmarknadssekreterare i Salem kommun.
– Jag jobbar mest med ungdomar, att hjälpa dom till praktik, att söka jobb och så, berättar hon.
Hon säger att hon alltid trivts bra med sina jobb där det dock sedan tre år tillbaka är anställning på halvtid som gäller.
ÖGONSJUKDOM
Detta på grund av en ögonsjukdom som inneburit att synen har försämrats.
– Det är en ovanligt sjukdom, samma som Täppas Fogelberg dras med. För jag och min syster handlar det nog om ett arv från två generationer tidigare och då från pappas moster Tekla som var lärarinna i Vargträsk.
– Det är självklart att det medför vissa hinder och problem, men jag brukar säga att om jag stöter på dörrar som är stängda och som jag inte kan öppna, ja, då är det bara att gå vidare tills jag hittar en som fungerar, säger Margaretha och berättar att hon inte längre ser att läsa.
– Nu lyssnar jag på böcker istället och det gör jag oerhört mycket, jag har tillgång till ett bibliotek med 90.000 titlar där ljudversionerna kommer mycket snabbt efter att intressanta böcker har släppts. Jag gillar oerhört blandad typ av litteratur och har många favoritförfattare, Stieg Larsson är självklart en av dom.
”KAN BLI FÖR MYCKET”
Att resa, gärna till Grekland, är ett annat intresse.
– Där jag inte minst kikar på gamla hus vilket intresserar mig oerhört mycket.
Kreta är favoritresmålet som upplevts ett flertal gånger.
Budapest och Färöarna något som lockar på framtidens reseplanering.
Margaretha säger att hon lätt blir intresserad av olika saker:
– Och ibland kan det faktiskt bli för mycket. Att köpa gamla prylar på loppisar är ett sånt, där får jag erkänna att jag snöat in och att det blir för mycket, men vi har faktiskt gjort några riktigt fina fynd i Lycksele, skrattar ”återbördade” Vargträskprofilen Margaretha Jonsson avslutningsvis.
MARGARETHA JONSSON, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 62 år.
Syssla: Arbetsmarknadssekreterare, Salem kommun.
Bor: I Södertälje.
Familj: Särbon Gert Sandlund. Dottern Josefine, 28 år, och hennes kille Magnus som bor i Mariefred.
Intressen: Loppisar och gamla ting, litteratur, historia och mycket, mycket mer.