Ulla Öberg trivs vid sitt träsk
Sedan tio år tillbaka hyr Ulla Öberg jaktkojan vid Supanträsket några kilometer utanför Vargträsk bys mer centrala delar.
– Jag trivs helt förträffligt där uppe, säger Ulla, som annars bor i Umeå och jobbar på Lantmäteriet.
Extra aktuell är Ulla denna vår som ny ordförande för Övre Vargåns Fiskevårdsområde.
Vi tar det från början…
– Jag är barnfödd i Gunnarn och växte upp där fram tills jag var sex år, berättar Ulla när vi träffas på hennes arbetsplats Lantmäteriet med säte just öster om Umeås absoluta centrum.
– När jag var sex år flyttade familjen till Umeå och sedan dess har jag varit Umeåbo, bott i flera stadsdelar även om det sedan 1979 är Biologigränd på Ålidhem som gäller, berättar Ulla.
TRIVS PÅ LANTMÄTERIET
Efter den ordinarie skolgången gick hon en yrkesinriktad kartteknikerkurs.
– Och på den vägen är det, konstaterar hon.
Visst, hon fick jobb på Lantmäteriet, jobbade senare ett antal år för Umeå kommun innan hon 1991 var tillbaka på Lantmäteriet och där är än i dag som arkivutredare.
– Jag trivs bra, men det var ett omtag, en stor omorganisation 1996 då enheten delades upp så att affärsverksamheten flyttades över till Metria, berättar Ulla.
– Det var på gott och ont, vi var en stor arbetsplats då för länge sedan, i dag är vi bara 15 stycken som jobbar här.
Ullas fritid har alltid bland annat handlat om ett engagemang i olika föreningar och organisationer.
– Jag har länge varit aktiv i facket, Syndikalisterna, var med i Hem & Skola, i olika intresseföreningar och bostadsrättsföreningen där jag nu sitter i valberedningen, berättar Ulla, funderar och fortsätter:
– Jag har försökt trappa ner på det ideella engagemanget, men det går inte så bra, skrattar hon.
Nej, precis, sedan dryga månaden tillbaka har hon nu ytterligare ett åtagande som färsk ordförande i styrelsen för Övre Vargåns Fiskevårdsområde.
– Det är faktiskt första gången jag är ordförande, jag är annars helst den som, så att säga, verkar i skymundan.
NY FISKEORDFÖRANDE
Det där med jakt och fiske har hängt med länge.
– Det var min man Leif som fick mig intresserad, vi fiskade oerhört mycket och då främst med fluga på 1980-talet, vi var på många fiskeresor till fjällen och till Norge. Jag måste dock erkänna att det blivit mycket mindre fiskande på senare tid.
Något speciellt fiskeminne som etsat sig fast?
– 1981 när vi var vid Komagälven på Varangerhalvön i norra Norge, det var första gången jag fiskade med ett tvåhandsflugspö, det var en fantastisk upplevelse trots att det var dåligt med fångst.
I fjol besökte hon årsmötet för Övre Vargåns Fiskevårdsområde.
– Jag fick, eller åtog mig, uppdraget att jobba fram en ny broschyr över de fiskevatten som finns i vår bygd.
Sen gav det ena det andra…
– Sigge (Vesterlind) hade tydligen lovat att få fram en ny ordförande innan han fick sluta i valberedningen och det blev jag.
Någon programförklaring?
– Nej, inte alls, jag har ingen större insyn i verksamheten och måste börja där och tänker därför kalla till ett styrelsemöte i midsommartid.
JAGAR GÄRNA FÅGEL
Om hon fiskat mindre på senare tid så har jaktintresset efter fågel successivt växt.
– I början av 1980-talet sökte jag till en försöksverksamhet för att få jägarexamen, alla tjejer blev antagna då det var så få och sen var det igång. Även här var det maken som var orsaken till mitt nyvaknade intresse.
Ulla och Leif jagade då i Örträsk, men hux flux hade örträskarna stängt för kortjakt.
– Vi behövde något annat ställe att jaga på, tittade på kartan och hittade Vargträsk. Jag tror knappast jag varit hit tidigare, men nu har jag varit här många gånger, konstaterar Ulla.
2003 hade Öbergs spanat in jaktkojan vid Supanträsket vilken sedan dess hyrs av Edlunds.
– Det finns ingen ström, inget vatten, är på 16 kvadratmeter men jag stortrivs där ute i lugnet.
2007 avled Ullas make Leif efter en tids sjukdom.
– Det var jobbigt, då visste jag inte riktigt vad jag skulle göra och vad jag skulle syssla med. Vargträsk och jakten kändes inte så aktuellt och lockande i det korta perspektivet, men när jag väl åkte dit så insåg jag att det även fortsatt skulle vara en plats i min tillvaro.
”ULLA I TRÄSKET”
Samtidigt fick hon en ny arbetskamrat som var fågeljägare, dottern Marita – som aldrig tidigare varit i jaktkojan – började också intressera sig och även en kompis till Marita från västkusten.
– Helt plötsligt var vi flera som jagade och då är det mycket roligare, säger Ulla och berättat hon totalt tillbringar ett par veckor per år i jaktkojan.
Hon pratar om sin roliga jakthund Donna, en Münsterländer, som är minst sagt annorlunda i sitt uppträdande.
– Donna följer inte direkt instruktionsboken, men det fungerar ändå hyfsat och hon är riktigt rolig när vi är ute, skrattar ”Ulla i träsket” som Sigge Vesterlind döpt henne till.
Vi pratar logiskt en hel del om Vargträsk.
– När vi började jaga här fanns inte speciellt många skogsvägar, inte upp till Vargen och Hultet, då fick vi vandra mycket, minns hon.
– Å andra sidan, nu skulle jag behöva en jeep för det är ju inte direkt någon toppstandard då vägarna inte underhålls.
”GRODVÄGEN” EFTER ÅN
Hon berättar hur det gick till när de döpte vägen efter Vargån, ner mot Örträsk, till ”Grodvägen”.
– Det var en helt otrolig upplevelse, det var alldeles fullt av grodor på vägen när vi kom körande en gång. Det visade sig att grodorna lagt grodägg i en pöl ovanför vägen och skulle ner till ån, jag vet inte hur många vi fick bära bort innan vi kunde köra förbi, säger hon.
Ulla minns också hur hon firade sin 50-årsdag för snart tio år sedan.
– Det var en stor dag, vi hade köpt ett dass på Returmarknaden och körde det till jaktkojan med båt just på min 50-årsdag. Ja, man kan ju fira på olika sätt, avrundar Vargträskprofilen Ulla Öberg som denna sommar firar tio år i jaktkojan vid Supanträsket.
ULLA ÖBERG, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: Fyller 60 år kommande höst.
Syssla: Kartritare på Lantmäteriet.
Bor: På Biologigränd i Umeåstadsdelen Ålidhem.
Familj: Dottern Marita, 30 år.
Intressen: Naturen, jakt och fiske, hunden Donna och fritidsengagemang i olika föreningar och organisationer.