Sonen Jan Östen är ordförande i vår intresseförening där sonsonen också är styrelseledamot.
Denna gång är Henny Sölvebrand vår Vargträskprofil.
– Jag har alltid trivts mycket bra i Vargträsk, åtminstone sommartid, menar Henny.
Henny växte upp i Vargträsk som nummer tre i Emmy och Villehard Widmarks fyra barn stora skara.
– Jag hade en mycket bra barndom, det var mycket folk i byn på den tiden och på något sätt var vi som en stor familj allihop, man brydde sig om och hjälpte varandra, minns Henny när vi börjar prata om hennes barndomsminnen.
Som allt fiskande…
– Vi var ute med båten på sjön nästan varje sommarkväll, fick som nu mest små abborrar och mört, vi fiskade också uppe i andra tjärnen som i kallade det och gjorde fiskbullar på abborrarna vi fick.
Bärplockning stod självklart också på programmet.
– Mest blåbär och lingon, det var tråkigt då det var för husbehov, mycket roligare då man fick sälja det till uppköparen som kom förbi byn, minns Henny och berättar att för bärförsäljningsslantarna kunde hon kosta på sig exempelvis något klädplagg.
– Men lite högre upp i åldern började man jag ju också åka på dans och det kunde ju också kosta en slant.
Henny minns danser i en lada i Skarda, i Västra Örträsk och Öredalen.
– Vi cyklade iväg på lördagseftermiddagenoch kom hem fram på morgonsidan när det var söndag, skrattar hon, funderar och tillägger:
– Vi hade faktisk också någon dans i vår egen loge, Kjell Königsson spelade dragspel minns jag.
– I Långsele hade dom en riktig dansbana utomhus, men jag tror inte att jag var dit någon gång.
31 VÄNJAURTRÄSKÅR
Första jobbet minns hon mycket väl.
– Man fick ju ta det som bjöds och fanns, sa Henny som sådde frö.
– Vi var på Trollberget som hade avverkats, Arne Englund var en barsk bas och där gick vi också la ner frön i groparna som karlarna gick före och grävde upp. Ibland slängde vi väl bara ner fröna, men det blev ju skog där uppe, säger Henny och skrattar smittsamt.
– Det var mitt första jobb under någon sommar, Mo och Domsjö var arbetsgivaren och det var faktiskt roligt som jag minns det, vi var några ungdomar som gick där och pratade.
I skolan gick hon i samma klass som Elna Persson (Ädelgran).
Några fler klasskamrater hade hon inte.
– Och min bror Signar och Elnas bror Lambert var de enda två eleverna i deras klass, jag och Elna umgicks mycket med min kusin Elsy Edlund (Widmark), men när vi var alla tre blev vi ofta osams, säger hon med ännu ett härligt skratt.
Hennys nämnda bror Signar är borta sedan ett bra tag.
Systrarna Aline Sandberg bor i Otternäs utanför Bjurholm och Berit Hellkvist i Skansholm, Vilhelmina,.
– Aline är 88 år, Berit blir 82 i denna månad, berättar Henny om sina systrar.
Åter till dåtid så fick hon efter frösådden jobb med att räfsa åt Manfred Norberg, sen var hon barnpiga på två ställen i Örträsk
– Sen fick jag tjänst på Backfors ålderdomshem just utanför Bjurholm, där trivdes jag mycket bra, var kommunanställd och hade bättre lön än som barnpiga.
I det tidevarvet träffade hon dock värmlandsbördige Sven som flyttat till Norrland för jobb för först Skogsstyrelsen och därefter Mo och Domsjö.
– Och då blev det giftermål och barn.
Och en tillvaro i Vänjaurträsk.
– Vi bodde där från 1949 till 1980, Vänjaurträsk var ju större än Vargträsk och bra, men Sven hade i sitt jobb även kunnat välja Örträsk, men där låg tjänstebostaden så när kyrkogården och det tyckte jag inte var så trevligt.
1999 TILL VÄNNÄS
Det blev alltså Vänjaurträsk i över 30 år där barnen Jan Östen och Solbritt växte upp.
Henny själv var då, som hon uttrycker det, hemmafru.
– Det behövdes med två barn och ett stort hus att ta hand om och mängder av Svens chefer som man skulle laga mat till och så, men samtidigt, det sågs ju inte med så blida ögon på att man var hemmafru, konstaterar hon.
Henny och Sven tog också emot två flyktingflickor från Tyskland på 1950-talet.
– Erica och Gisela, vi hälsade senare på dom i Tyskland, det var ett stort äventyr att åka dit på den tiden. Vi fick bo på ett flyktingläger där Erica bodde, på så sätt fick vi umgås längre.
1980 gick Sven i pension och då hade hans hemlängtan till värmelandet det ack så sköna, Värmland alltså, blivit stor.
– Sven var från ett ställe som hette Källbacksstrand, men vi bosatte oss först i Deje, sen flyttade vi till Nybro i Småland i närheten av Solbritt, men där trivdes inte Sven.
Det blev Värmland igen, men då Hagfors och därefter Munkfors.
– Det var bra i Hagfors, men vi fick för oss att vi skulle ha en villa och då blev det Munkfors.
1999 bar det dock iväg till Västerbotten igen.
– De var faktiskt Sven som föreslog det, vi var inte sugna på boende i någon mindre by som Vargträsk eller Vänjaur, valde mellan Umeå och Vännäs, det blev Vännäs och det har jag verkligen aldrig ångrat, säger Henny och tillägger:
-. Men när vi flyttade hit kände vi inga andra Vännäsbor än Sigge och Rakel (Vesterlind).
– Jag trivs jättebra med folket och miljön här i Vännäs, säger Henny som är ensam sedan 2007 då maken Sven gick bort.
– Men jag har ju Jan Östen och Tobias inne i Umeå och dit är det inte långt.
Tobias blev ju tillsammans med sin sambo Zandra Högberg föräldrar till en son här i början av året.
– Det känns fantastiskt att ha fått ett barnbarnsbarn, säger Henny om lille Oliwer.
DOTTERN I SPANIEN
Dottern Solbritt flyttade tidigt till Småland.
– Hon gick först skola i Mora, blev kartriterska och fick jobb i Småland där hon blev kvar.
Småland vara bara det en plats väl långt bort att ha sin dotter på tycker Henny och…
– Nu är det ju ännu värre, i fjol när dom pensionerat sig flyttade dom till Spanien, säger Henny och skakar på huvudet. Det såg jag inte direkt positivt på.
Lägg till det att Solbritts son Mikael bor en bra bit bort, i Tromsö i Nord-Norge.
Å andra sidan kan väl Spanien och Norge vara en bra anledning att få åka ut och resa.
– Kanske det, säger hon och då är vi inne på ett av Hennys starkaste fritidsintressen.
Resor.
– När Sven gick i pension började vi resa rätt mycket, mest med buss då vi tyckte det var bra att få se så mycket, säger Henny och räknar upp en mängd resmål, länder, som hon besökt.
Schweiz, Österrike, gamla Öst- och Västtyskland, Holland och Slovenien i tidigare Jugoslavien för att nämna några.
– Slovenien var nog den vackraste platsen jag besökt.
Bästa resan då?
– Det var nog när vi åkte till Leningrad, det var mycket spännande och intressant, tycker Henny som också sysslar en hel del med att lösa korsord och handarbete har också varit ett långt och troget intresse.
– Nu är det mest stickning, tidigare virkade och broderade jag också mycket, säger Henny och funderar:
– Jag gick en del handarbetskurser, men det trivdes jag inte med, du vet jag är något av en enstöring som trivs bäst hemma ensam, avslutar Vargträskprofilen Henny Sölvebrand med ännu ett härligt skratt.
HENNY SÖLVEBRAND, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: Fyller 85 år inom kort.
Syssla: Pensionär.
Bor: På Kommendörsgatan i Vännäs.
Familj: Två barn, två barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Intressen: Resor, korsord och handarbete.