Berndt Wahlberg har i hela sitt liv bott i Örnsköldsvik.
Vargträsk har dock varit ett permanent besöksmål och det blir bara mer och mer av det…
-Njaa, det vet jag väl inte, men visst är jag här ofta, säger Berndt.
Berndt föddes och växte upp i Örnsköldsvik.
– I Varvet ut mot Domsjö till, berättar Berndt som sedan dess alltjämt varit hockeystaden trogen.
– Ungdomen handlade en hel del om idrott även för min del, bland annat styrketräning, minns Berndt som redan under den tiden logiskt stiftade bekantskap med Vargträsk.
Berndts mor härstammade därifrån och morfar Nils Oskar Königsson hade alltjämt sin gård och boplats där, en fastighet som numera är i Berndts ägo men det återkommer vi till.
Gårdsnamnet Backlunda fanns dock mycket tidigt.
– Första ägarna hette Backlund, därav namnet. Själv har jag dock aldrig använt något namn på gården, berättar Berndt.
– Jag var mycket i byn under barndomens somrar, minns Berndt.
– Det var mycket roligt på alla sätt och vis, jag minns de somrarna med stor glädje.
Berndts stora fiskeintresse väcktes också redan då.
-Vi fiskade mycket, mest nere i sjön, berättar Berndt som sedan dess alltjämt haft fisket som ett stort och brinnande intresse.
Ditt bästa fiskeminne?
Han funderar ett tag:
– Det måste bli en gång för rätt länge sedan då jag var i Kärringberget (mot Fredrika) och fick våldsamt mycket med öring och röding. Jag minns inte hur många det blev, men dom var inte bara många utan också av rejäl storlek. Utan större tvekan min allra bästa fisketur någonsin, säger Berndt som sedan lång tid tillbaka också är en säker och passionerad älgjägare.
– Jag minns inte hur det kom sig att jag började jaga älg, men tror att det var 1980, säger Berndt. På den tiden var älgstammen mycket större och starkare här kring Vargträsk.
Denna hösts älgjakt har gått ”halvskapligt” enligt Berndt.
– Men vi har ju, som sagt, inte så gott om älg numera.
Bästa älgjaktsminnet?
– Nils Persson!
Det svaret kommer blixtsnabbt.
– Det finns många minnen och episoder kring Nils, säger Berndt om jaktledaren som inte längre finns bland oss.
Som så många andra har Berndt inte en aning om hur många älgar han själv fällt genom årens lopp…
– Nej, det vet jag inte, har inte direkt fört bok över det, skrattar han.
Redan under barndomens somrar stiftade Berndt, som sagt, mycket bekantskap med Vargträsk och ranchen där han i dag också huserar.
– Jag köpte gården av en moster 1975 och på den vägen är det.
Berndt tillhör den skara som tillbringar mycket tid i Vargträsk och dess omnejd.
För att fiska och jaga och…
– Jag är oerhört mycket ute i naturen och bara strövar omkring, trivs med lugnet, det är så oerhört avkopplande och skönt, berättar Berndt som alltså inte alltid har fiskespö eller bössa med sig.
Berndt är också en av fortfarande tämligen få bybor som fått se björnen livs levande ute i naturen och det till och med flera gånger.
– Jag och Thore (Johansson) var och fiskade i Vargåhedtjärn för ett antal år sedan, där var samma björn framme och intresserade sig för våra ryggsäckar två gånger vid helt olika tillfällen. Det var en nyfiken rackare, skrattar Berndt som också hann se björnarna som under några veckor var mer eller mindre permanent stationerande i grannbyn Skarda för några år sedan.
– Det var två ungbjörnar som var framme där och väckte mångas nyfikenhet, folk vallfärdade ju till Skarda och den där åkern för att få se björnarna och många fick också göra det.
Hemma i Ö-vik blir det också en hel del naturupplevelser.
– Har man som jag hund blir det en hel del utflykter i skogen, säger Berndt och nämner området kring Skyttis just norr om centrum och Hörnsjön just söder om detsamma, ”bortanför hoppbacken”, som två områden där han ofta vistas kring sitt Ö-vik.
Civilt är det Örnsköldsviks kommun som är Berndts arbetsgivare och det sedan 1970-talet.
– Jag tror jag började jobba åt kommunen 1972 eller om det var 1973, från 1980 har jag jobbat på vatten och avloppssidan, berättar Berndt som är VA-ingenjör till professionen.
– Jag trivs riktigt bra.
Sedan tämligen lång tid tillbaka är Berndt också rejält intresserad av auktioner – och ”gamla grejer” som han uttrycker det själv.
– Det är väl en femton år sedan det intresset väcktes på allvar, funderar Berndt som bland annat hjälper innehavaren av Auktionsverket i Örnsköldsvik.
– Jag har hand om skrivning och tar betalt, jag är något av vikarie när hans fru har förhinder och hon kommer att vara borta ett par månader under denna vinter också varför det då blir tjänstgöring för mig, skrattar Berndt som från gården i Vargträsk åker i väg på många sommarauktioner.
Vad är det som lockar mest, att göra det riktiga kalasfyndet, folklivet eller…
– Det är mycket som är intressant med auktioner, men på något sätt är det stämningen som lockar mig mest. Det är många auktioner jag varit på där jag knappt löst in något, knappt ens ropat.
Bästa auktionsfyndet?
– Jag har alltid varit intresserad av konst, för ett par år sedan ropade jag in en tavla som inte var större än 15×20 centimeter märkt med initialerna LR. Jag fick ge 500 kronor för den, nu värderas den till mellan 12.000 och 15.000 och är målad av stockholmskonstnären Lennart Rohde, berättar Vargträskprofilen Berndt Wahlberg och avslutar:
– Det var ett riktigt, riktigt bra auktionsköp!
BERNDT WAHLBERG, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 61,5 år.
Syssla: VA-ingenjör med Örnsköldsviks kommun som arbetsgivare.
Bor: I centrala Örnsköldsvik.
Familj: Sambo, en dotter, 38 år, och en son på 32.
Intressen: Naturen med allt vad den bjuder på och auktioner.