Madeleine med dottern Mira
Foto: Gunnar Eriksson
I mycket unga år målade och ritade hon på väggarna hemma.
– Man kan säga att mitt intresse för att måla och teckna väcktes tidigt, berättar Madeleine Stenlund-Ädelgran som är detta nummers Vargträskprofil och tillika styrelseledamot i byns intresseförening.
Madeleine Ädelgran – Stenlund tillkom då hon äntligen gifte sig med sin Gerhard då förra sommaren 2006 – fick, så att säga, Vargträsk med modersmjölken.
Detta via mamma Laila och såklart mormor Vivi och morfar Lambert.
– Vi var i Vargträsk på alla lov och alla somrar, jag och Jessica (lillasyster) hittade på äventyr, smög och fiskade, åkte skidturer och det ofta med morfar. Han lärde oss också djurspår och berättade spökhistorier, minns Madeleine som dock nästan hela tiden bott och växt upp i Umeå.
– På flera olika ställen, men hela tiden i de västra utkanterna, Grubbe och Backen, berättar Madeleine som minns uppväxten på många olika sätt och vis.
Skolan…
– Jag tyckte egentligen bara att det var bild och idrott som var roliga ämnen, annars var jag ganska tystlåten och en medelmåtta.
Fritiden handlade också en del om idrott.
– Vi spelade mycket fotboll och lekte Rosornas Krig. På min tid som barn fanns inte datorerna som något inslag.
Just bild, konst och tecknande, fanns dock mycket tidigt där och det var också åt det hållet Madeleines funderingar gick när det blev gymnasiedags.
– Det här med att måla finns dessutom i släkten varför det var rätt logiskt.
Utbildningen som lockade – ”Reklam och dekoration”– bjöd på inslag av teckning och konst, men fanns bara i Skellefteå här i norr.
– Varför jag bodde där i flera år, men jag trivdes mycket bra i Skellefteå, tyckte att det var en trevlig stad.
Utbildningen var också helt okej…
– Jag hade länge haft tankar på att jobba med något kreativt och att gärna kunna leva på det.
Fanns det tankar på något annat spår, någon annan utbildning…
– Jodå, jag var inne på att jobba med hudvård, som teatersminkös eller make up-artist av något slag, men utbildningen för det fanns bara långt söderut och var i privat regi vilket man skulle bekosta själv.
I Skellefteå träffade hon också Arvidsjaurbördige Gerhard Stenlund varefter de tillsammans flyttade till Umeå.
– Gerhard hade ju inga kopplingar till Umeå, men spelade då i ett band där hälften av medlemmarna bodde i just Umeå.
Just Gerhards musicerande finns där än i dag, men det är inget intresse som Gerhard delar med hustrun Madeleine.
– Nej, jag är totalt tondöv, tycker att all musik låter bra, varken kan något eller är direkt intresserad, deklarerar Madeleine.
De tre barnen har dock ärvt Gerhards intresse och talang för musik, men där står alltså Madeleine utanför.
Efter utbildningen praktiserade Madeleine lite här och där, bland annat på VAB:s inredningsavdelning.
Sedan sex år är det dock Kapp Ahl i centrala Umeå som gäller som arbetsplats där hon inte bara säljer kläder utan även får nyttja sin konstnärliga ådra och utbildning.
– På halvtid är jag dekoratör, det är riktigt roligt.
Fritiden handlar för närvarande mest om familjen och huset.
– Så är det, men mina intressen kring att till exempel måla finns självklart kvar där. Jag är också riktigt förtjust i kostymfilmer och gillar att läsa svenska deckare, säger Madeleine som kring barnens idrottande har fått ett relativt nytt intresse.
– Mycket hockey på vintern och fotboll på sommaren blir det, jag har tidigare inte varit så insatt och kanske inte heller direkt intresserad, men nu tycker jag att det är mycket roligt, säger Madeleine vars Gerhard självklart också är intresserad och dessutom engagerad som ledare inom hockeyn i laget där sonen Isak spelar.
Barnen tar självklart mycket tid.
– Här på Rödäng, där vi bor sedan snart fyra år tillbaka, är det liksom en jättevariant av Bullerbyn med oerhört många barn och många goda och trevliga grannar. Det har varit ett stort generationsskifte i den här stadsdelen.
Åter till Vargträsk…
– För mig är det överlägset bästa med Vargträsk lugnet och tystnaden, där kan jag verkligen gå ner i varv.
I unga år tillbringades mycket tid där, sen blev det något av ett break…
– I tonåren ville jag hellre vara hemma i stan med kompisarna.
Numera, med egen familj, är det dock åter riktigt mycket Vargträsktid som spenderas.
– Nu uppskattar jag det igen på ett bra sätt. Ska jag hitta något minus där uppe så är det underhållet med hus och på gården, det finns alltid en lång arbetslista att göra när man helst är intresserad av att bara ta det lugnt.
– Tidigare plockade jag en hel del blåbär när vi var där, en gång i tiden sålde jag också för att tjäna lite extra pengar. Däremot har jag inte direkt ärvt mammas fiskeintresse, säger Vargträskprofilen Madeleine Stenlund-Ädelgran som lovar att gården i Vargträsk även i framtiden kommer att fortsätta vara en härlig rekreationsplats att åka till då och då:
– Min stora önskan är att vi ska få till en vedeldad bastu med utsikt över viken.
Ålder: 33 år.
Familj: Maken Gerhard, barnen Isak 11 år, Lukas 8 och Mira 3.
Bor: Rödäng, Umeå.
Intressen: Familjen, huset, konst, inredning och att träna.