Rakel Vesterlind har varit en mycket välbekant profil i Vargträsk sedan hon 1958 första gången besökte byn.
– Den gången bodde vi i Westins stuga ner mot sjön, det var varmt och kom ett hiskeligt åskväder, minns Rakel som då just hade träffat Vargträskbördige Sigge.
Rakel växte upp i Aspeå just utanför Lögdeå i södra Västerbotten och det som äldst i en syskonskara på fem.
– Mina föräldrar drev ett litet jordbruk, berättar Rakel och fortsätter:
– Pappa jobbade annars med barktrumman i Rundvik och även i skogen medan mamma var hemmavid.
Rakel minns att hon tidigt fick börja hjälpa till med familjens jordbruk.
– Jag körde bland annat slåttermaskin, då med häst. Det var på den tiden rätt så mycket folk i byn som är belägen vid gamla Riks-13.
Det handlade en del om jobb, men självklart även om lekar, upptåg och skoj.
– Ibland åkte vi in till badhuset i Rundvik fem kilometer bort, det var alltid roligt, säger Rakel som från uppväxttiden alltjämt har kontakt med några Aspeåkusiner.
– Någon har blivit kvar där, en annan bor i Balsjö.
De två första skolåren gick Rakel i Aspeå, från tredje klass fick hon ta sig någon kilometer till Lögdeå där resten av Folkskolan genomfördes.
– Efter det gick jag en skolköksutbildning i Rundvik, sen jobbade jag som hembiträde hos en morbror som hade bageri i Mo, en annan by utanför Lögdeå, berättar Rakel som senare flyttade nära 20-talet mil norrut till Folkhögskolan i Solvik utanför Skellefteå.
Därefter…
– Jag hade tidigare även hunnit jobba ett tag i telefonväxeln i Lögdeå, samma kvinna jobbade på posten och det blev jag lite nyfiken på.
Varför Rakel skickade in en ansökan till Postverket våren 1952.
– Jag fick ett svar där dom undrade om jag kunde jobba i Vännäs. Jag minns att jag åkte masonitbil till Nyåker och sen tog tåget därifrån till Vännäs när jag skulle dit första gången.
Allt sedan dess har Vännäs varit bostadsorten.
– Men under de första poståren for jag runt och vikarierade på en del andra orter, bland annat i Vindeln. Jag gick också en postutbildning i Luleå, men det var Vännäs som gällde och till sist fick jag också fast tjänst där.
1958 träffade hon Sigge.
– På logdans på Älvdungen i Sörfors milen utanför Umeå.
Samma sommar besökte hon Sigges hemby Vargträsk för första gången och blev inte direkt betagen på en gång.
– Nej, inte minst med tanke på det hemska åskvädret som jag än i dag kommer ihåg, jag tyckte också att Vargträsk var riktigt ödsligt. Jag minns även att vägen på den tiden bara gick fram till bron, numera finns det ju mycket fler vägar i skogarna, konstaterar Rakel.
Andra tidiga Vargträskminnen?
– Villihard och Ingevald var ju två riktiga personligheter, självklart har jag oerhört många fler minnen under alla dessa år, säger Rakel som tillsammans med Sigge har tre barn i Torbjörn (född 1960), Marie (1964) och Janne (1965).
I dag bor alla tre barnen nere på västkusten i närheten av Uddevalla.
– Det känns egentligen onödigt långt borta, är självklart inte det man hade önskat, men man kan vända på det, när vi väl åker dit kan vi träffa och besöka samtliga tre på en gång.
Barnen har alltid trivts mycket bra i Vargträsk och gör så alltjämt.
– När dom var riktigt små var vi inte så mycket i Vargträsk, Sigge tyckte att det bara vara att åka upp, men så enkelt var det inte alltid tyckte jag.
Sedan barnen blev lite äldre har dock Vargträsk alltid varit utgångsplatsen under det ljusa halvåret.
– För barnen var vår numera rivna gamla ladugård deras lekstuga, den var i dåligt skick och det är egentligen konstigt att ingen gjorde sig riktigt illa.
Rakel gick efter 42 postår i pension 1994 och efter det har det blivit ännu mycket mer Vargträsk.
Bärplockning, potatisodlande och trädgården tar sin tid.
Engagemanget i Vargträsk Intresseförening har också funnits där hela tiden sedan föreningens bildande 1995.
– Jag var kassör i styrelsen ett tag, nu är jag vanlig ledamot, berättar Rakel som om vi inte visste det.
Kassörstråden finns också kvar.
Detta för Vargträsk Viltvårdsområde (jaktlaget) och i Vännäs för EFS.
– EFS har ett hyreshus med sex lägenheter så det blir ju lite verifikat, säger Rakel Vesterlind som självklart även kommer att tillbringa denna sommar i Vargträsk.
Och det med en hel del sysslor för Intresseföreningen och det inte minst med serveringen i Grillkåtan.
Hemma i Vännäs tillbringas också mycket tid i vävstugan, men det inte under denna årstid.
RAKEL VESTERLIND, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 74 år.
Familj: Sigge och barnen Torbjörn, Marie och Janne.
Bor: Vännäs vintertid och Vargträsk sommartid.
Intressen: Vävning, promenader, bärplockning och Bingolotto.