Denna gång hittar vi Vargträskprofilen i Intresseföreningens ordförande Jan Östen Sölvebrand som har mycket starka band till Vargträsk.
– Jag föddes och bodde i Vargträsk mitt första år innan det bar iväg, berättar Jan Östen som de senaste 20 åren återupptagit kontakten med byn och det i rejäl omfattning.
Jan Östen bodde alltså sitt första levnadsår i slutet av 1940-talet i Vargträsk innan det blev flytt till Vänjaurträsk där han sedan bodde under hela sin uppväxttid.
– Men under alla dessa år var jag ofta och hälsade på mormor och morfar i Vargträsk, säger Jan Östen och då kommer vi in på en mängd minnen från den Vargträskepoken.
– Jag minns att jag fick vara med på slåttern, att jag fick köra släpräfsa och mycket, mycket annat. En speciell händelse som etsat sig fast var när jag fick följa med morfar och meta Stenbit (Bäcköring) i Röjbäcken, det kändes som om vi gick hur långt som helst innan vi var framme, men så långt är det ju inte dit.
Jan Östen minns också Konsumbutiken i Vargträsk som hade öppet en dag i veckan då på 1950-talet – ”Det var en röd timrad byggnad belägen rätt så precis där Leif Edlund har sin stuga nu” – och då han ensam skulle åka buss från Vargträsk hem till Vänjaurträsk.
– Det var en stor upplevelse på den tiden, annorlunda bussar fulla av mjölkhinkar och annat.
Det var alltså i Vänjaurträsk – några mil över skogen mot Lycksele till – Jan Östen växte upp och bodde fram till i 20-årsåldern.
– I Vänjaurträsk gick jag också de första skolåren innan jag för realskolan blev inackorderad i Lycksele.
Gymnasiet gick han i Lycksele men det blev också ett år i Umeå.
Jan Östen kom sedan i kontakt med Posten…
– Hela mitt vuxna liv har jag faktiskt jobbat för Posten, fråga mig inte hur det blivit så. Jag hade ingen direkt postkoppling, men såg en annons, sökte jobb och fick det.
Inledningsvis var det i Stockholm och även i Gävle som han tjänstgjorde för Postverket.
– Det blev så, men efter några år där nere kände jag att det blev för långt till naturen, till jakt och fiske och till Norrland.
Varför han sökte sig norrut och hamnade i Lyckseletrakten, också då med anställning hos Posten.
Efter jobb i Lycksele, men även i Åsele, bar det 1990 iväg till kusten där familjen bosatte sig i Holmsund.
– Ett lugnt och trevligt samhälle, men det var också en tillfällighet att vi hamnade där i Holmsund när vi väl flyttade till kusten efter ett års pendlande mellan Umeå och Lycksele som blev för tufft, säger Jan Östen som alltjämt har Posten som arbetsgivare.
I dag och sedan tre år tillbaka är han produktionschef vid Postterminalen ute vid Alviks flygplats.
– Under alla mina postår har jag faktiskt aldrig jobbat praktiskt i kassa eller som brevbärare, det har varit administrativa tjänster hela tiden.
Naturen har alltid varit ett stort intresse och är så alltjämt.
– Sen ser jag mycket nyheter och sport på TV, försöker hänga med, berättar Jan Östen som även avslöjar att matlagning är ett stort brinnande intresse.
– Jag gillar att prova mig fram i köket, har gått matlagningskurser för att våga ännu mer. Under helgerna är det nästan alltid jag som basar i köket.
Det aktiva idrottandet inskränker sig numera mest till promenader.
– Sen har jag inte samma travintresse som jag hade för femton, tjugo år sedan då jag åkte runt mycket på travtävlingar här i norr, men jag följer fortfarande travet rätt hyfsat, berättar Vargträskprofilen.
Under de äldre tonåren, och i inledningen av det vuxna livet, var kontakten med Vargträsk by inte så flitig.
– Nej, det fanns väl andra intressen då, funderar Jan Östen som på 1980-talet dock började återuppta kontakten med byn allt mer.
– Min morfar Villihard Vidmark bodde kvar i Vargträsk till mitten av 1980-talet och det var då jag började vara där igen, senare tog vi också över gården som alltså är min mammas barndomshem, berättar Jan Östen som tillsammans med familjen numera är i Vargträsk riktigt ofta.
– Det är inte alltid frivilligt, skrattar Jan Östen. Det krävs ju en dos underhåll också, men från april till september är vi i Vargträsk minst varannan helg och en hel del under semestern också.
Vad är det som lockar med Vargträsk?
– Oj, det är rätt självklart, men samtidigt svårt att svara på. Men har man som jag ett innesittande jobb är det skönt att vara utomhus, naturen kring byn är ju också lockande precis som det lugn som råder. Dessutom är det ju mitt ursprung.
Jan Östen var med på hemvändardagen 1994.
– Sen fick ju Sigge (Vesterlind) en idé om att vi skulle bilda en intresseförening vilket vi också gjorde året därpå där jag var med på startmötet.
Jan Östen var därefter sekreterare i intresseföreningens styrelse i många år innan han 2004 efterträdde Leif Edlund som ordförande.
– Jag vill väl dels ta mitt ansvar för byn och föreningen, men sen tycker jag också att verksamheten i och kring föreningen är mycket rolig, menar ordföranden som även är så kallad byålderman.
– Men den gamla institutionen har väl överlevt sig själv, fyllde en större funktion förr i tiden. Formellt är det ingen som valts till byålderman i Vargträsk efter mig och numera är det ju intresseföreningen som knyter byn samman och på något sätt för byns talan.
Förra året firade Vargträsk Intresseförening tio år, hur ser det ut om ytterligare tio år?
– Ja, det blir spännande att se. Jag hoppas verkligen att föreningen lever kvar, att vi kunnat föryngra såväl bland medlemmarna som bland de som jobbar med och för föreningen så att det alltjämt bedrivs en verksamhet med aktiviteter som skapar gemenskap i byn. Det är oerhört viktigt, men vi ska också komma ihåg att jag tillhör sista generationen som är född här i byn varför det knappast blir lättare med tiden då vi kommer till dom som inte har de naturliga Vargträskbanden, avslutar Vargträskprofilen Jan Östen Sölvebrand, tillika ordförande i Vargträsk Intresseförening.
JAN ÖSTEN SÖLVEBRAND
Ålder: 58 år.
Familj: Hustrun Karina, snart 18-årige sonen Tobias som utbildar sig till snickare och dottern Helen, 25 år, som är lärare och utflugen med eget boende i Ålidhem, Umeå.
Bor: Holmsund och mycket i Vargträsk under det ljusa halvåret.
Intressen: Natur, matlagning och sport.