Paul Karlsson hamnade rätt tidigt långt söder om Vargträsk.
– 1959 flyttade vi till Södertälje, berättar Paul som dessförinnan bland annat även bott i Dalarna, Falun, ett tag.
Just Södertälje ser dock Paul som sin hemstad där han också alltjämt bor vintertid.
– Jag trivs bra och tycker att det är en fin stad som självklart har utvecklats mycket sedan jag kom dit första gången.
Paul, som jobbade på kommunens gatukontor, berättar bland annat om Scanias och Astras enorma expansion under främst 1960-talet, men även om hur vissa nästan ser Södertälje som en del av Stockholm.
– Men för mig är Södertälje självklart en egen stad, säger Paul som minns att då han kom till stan fanns det bara en väg från Stockholm och ut genom Södertälje.
– All trafik gick på gamla riksettan rakt igenom stan och där fanns det bara en bro, redan på den tiden blev det långa bilköer, minns Paul och fortsätter med att berätta vad som krävdes för att få någon ordning på trafiken:
– Det var faktiskt en minister i regeringen som fastnade i bilkön genom Södertälje och det krävdes också just det för att man skulle ta tag i det hela. När ministern kom tillbaka till Stockholm, fortfarande irriterad över köandet, började han titta på trafiksituationen genom Södertälje vilket sen också löste sig.
Om Södertälje är Pauls hemstad så är Vargträsk självklart hans hemby och har varit så sedan de allra första stegen.
Till Vargträsk åkte han tidigare under varje semester…
– Och sedan jag blev pensionär 1984 har jag varit här tre månader varje sommar.
Detta med säte i den gamla skolbyggnaden mitt emot Grillkåtan.
– Först hyrde jag den under några år av Örträsk Församling och sen köpte jag den. 1964 tror jag det var.
Hans stora intresse och enorma kunskaper om hur det var förr i tiden kring Vargträsk väcktes via auktionsbesök.
– Vi åkte runt mycket på auktioner i trakten förr i tiden, dels för att vi ville se oss omkring, men jag ropade också in lite av varje och det var där mitt intresse för den gamla kulturen vaknade. Samtidigt började jag vintertid, hemma i Södertälje, också gå kvällskurser i bland annat folklivsforskning.
När man ber Paul berätta om Vargträsk by och dess utveckling sedan gammalt blir det en mycket intressant lektion.
Han pratar till exempel länge om hur dom gjorde översilningsängar.
– Vilka vi fortfarande kan se spåren efter på tre ställen. Mycket fascinerande. Vi hittar ju också rester av nybyggarnas första byggnader.
– Skogarna och ängarna har självklart förändrats, huggits ut, vuxit igen och så, men Vargån är faktiskt helt oförändrad trots tidens gång med ängsslåtter och flottning.
Paul berättar vidare att Vargträsks utvecklig gick parallellt med utvecklingen i grannbyarna.
– Vilket självklart var rätt logiskt och naturligt, men vi låg ju lite på sidan om och blev därför lite senare vad gäller till exempel tillkomsten av väg och elektrisk ström. Sen fick vi väl på sitt sätt aldrig riktigt glädje av att vi fick väg och el till byn, det var ju då det började avfolkas här.
I en dagsjämförelse med andra byar pratar Paul mycket varmt om hans kära Vargträsk:
– Jag vill påstå att Vargträsk har behållit sin identitet medan dom i andra byar har rivit mycket av det gamla och byggt nya, modernare hus. Här har vi kvar mer av det gamla, se bara på ladugårdarna, vi har hos Norbergs, före detta Elsa Englunds, Ekomuseet och även här bredvid hos Jan Östen riktigt gamla fina ladugårdar i bra skick vilket gläder mig mycket.
Man skulle självklart kunna skriva oerhört mycket om Pauls totala kunskap och alla hans rön, men där får vi hänvisa till främst Ekomuseet som ger en mycket bra bild av byn Vargträsks utveckling.
Ekomuseet är värt mer än ett besök!
– Men i dag får vi prata om avveckling istället, utvecklingen går ju bakåt, konstaterar Paul.
Går det att hindra det?
– Till viss del tror och hoppas jag faktiskt det och då syftar jag på turismen, det är nog den enda faktor som i positiv riktning kan påverka framtiden för Vargträsk, funderar Paul och fortsätter:
– Då syftar jag inte främst på till exempel jakt och fiske vilket har sina begränsningar utan på naturen och kopplingen till vildmarken. Den tror jag kan locka turism som kommer med valuta och då är det viktigt att vi anpassar oss till besökare långt utifrån. Närturismen tror jag inte speciellt mycket på
– Europeerna kommer inte till Skandinavien för tivoli eller liknande utan mycket hellre just för den orörda naturen. Jag tror också att Vargträsk där har större chans än vissa grannbyar och det bland annat för att vi behållit mycket av det gamla, menar Paul Karlsson vilken som synes inte bara har en total inblick i hur utvecklingen har varit hela vägen sedan Erik Ersson kom till byn.
Utan även på hur den framtida utvecklingen kan bli.
Just nu ligger dock Pauls fokus på hans senaste färska intresse:
– Vilket tog sin början nionde juni när jag kom hit till Vargträsk den här sommaren.
Paul gör nu djur och fåglar – främst ugglor – i trä.
– Konstiga sådana. Det började faktiskt med att jag skulle utveckla en ställning till en flaska, sen blev det något helt annat och en fortsättning på det vilket jag tycker är mycket intressant, avslutar Vargträskprofilen Paul Karlsson efter en lång och mycket intressant pratstund.
PAUL KARLSSON, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 86 år.
Familj: Två döttrar och barnbarn.
Bor: Södertälje vintertid och i Vargträsk under tre årliga sommarmånader.
Intressen: I unga år var det att meta stenbit, men även mina sysslor som timmerhuggare och flottare. När jag jobbade var just jobbet ett stort intresse medan jag mest ägnat min pensionärsperiod åt kulturen och naturen och då med Vargträsk som bas. Sedan denna sommar är nu mitt intresse att tillverka konstiga djur.