Harry Bringlövs favoritförfattare är Marianne Fredriksson. Han tycker om hennes sätt att skriva och fantisera runt bibliska historier.
Foto: HANS-OLOV LUNDKVIST
Några ruiner i hembyn Vargträsk väckte Harry Bringlövs nyfikenhet.
Han började fantisera kring dem och skrev ihop en berättelse om några människoöden som kunde vara förknippade med dem.
Berättelsen har han nu gett ut som bok. ”Desertörerna” heter den.
– Det var fyra husgrunder, men de var så gamla att vi tänkte att de inte kan vara från byn. Och ingen i byn kände till dem heller, säger han och berättar att de har tagit prov med kol-14-metoden, men det är så ruttet så att han inte tror att det fungerar.
Harry Bringlöv tror att resterna är två–trehundra år gamla, men han har gjort dem äldre i boken.
– Jag har hört talas om att folk smet från kriget mot Ryssland, till och med ryska soldater gjorde det. Jag började fundera och hitta på. Boken är bara fria fantasier.
Nybyggarliv
Boken handlar om två soldater som av olyckliga omständigheter tvingas fly från sitt kompani och så småningom hamnar i den lappländska ödemarken.
Där får de hjälp att bosätta sig och deras öden sammanlänkas med andra människor som av någon anledning hamnat i samhällets utkant.
Livet var kargt, brutalt och svårt under det århundrade Harr Bringlöf beskriver, men hans egen uppväxt flera hundra år senare kommer inte så långt efter.
– Jag brukar säga att jag är lika gammal som mina föräldrar. Jag har varit med om nybyggarliv och allt möjligt. Det var ganska kärvt. Vi var åtta barn. Bodde på ett litet, litet ställe. Vi hade en ko, det var inte så mycket att leva på, det var skogen.
Pappan dog när Harry var tre år. Han omkom i en byggolycka en vecka innan mamman födde barn: tvillingar.
– Mamma fick en viss summa från Riksförsäkringsverket varje månad, 100 kronor tror jag att det var. Det var mer pengar då än nu, men ändå inte mycket. Hur hon klarade det begriper jag inte.
Barnen fick naturligtvis hjälpa till och Harry jobbade som vallpojke om somrarna sedan han var sju och när han var 13 år och slutat skolan fick han jobba i skogen.
Fler böcker
– Man har nog fått viss envishet med sig därifrån, säger han.
Envisheten hjälpte honom vidare.
Han läste korrespondenskurser i skogskojorna och gick sedan folkhögskola i Vindeln och tekniska gymnasiet i Härnösand. Sedan arbetade han som arbetsledare vid Vattenfalls kraftverksbyggen och som konstruktör vid KF.
Han bodde 32 år i Stockholm, men flyttade till Umeå när han blev pensionär. Och det är som pensionär han börjat ge utlopp för sin skrivklåda.
– Jag har gjort en dokumentär om min hemby. Den är ända från första nybygget 1761 till 1983 då boken kom ut. Den heter ”Vargträsk by 1983”. Det är släktforskning den handlar om. Jag satt en vecka i Härnösand på Landsarkivet och arbetade. Det ska inte vara nåt ljug i den boken, säger han och berättar att han har fler bokidéer.
Mordhistoria?
– Jag har en idé att skriva om mordet som var åt Stöcksjöhållet. Det var en ensam karl som blev ihjälslagen och dumpad i en kanal åt Skellefteåhållet 1966–67 någon gång, säger han.
Men före det kommer en annan bok att komma ut. ”Försvunnen under jakt – troligen död” är klar och väntar bara på tryckning.
Artikeln skriven av:
JAIJA WESTBERG
090-17 02 14
jaija.westberg@folkbladet.nu