Elna Persson är sedan ett antal år tillbaka ensam kvar av de sex syskonen Ädelgran.
–Det är självklart inte roligt, men alla mina minnen från uppväxten, från föräldrarna och syskonen kan ingen ta ifrån mig, säger Elna som tillsammans med maken Ruben är mycket trogna besökare på byns och intresseföreningens aktiviteter.
Hjalmar och Selma Ädelgran fick som bekant sex barn där tvillingflickorna Birgit och Märta (född 1919) var de äldsta följda av pojkarna John (1921) och Lambert (1922).
– Jag (1928) och speciellt Karin (1933) var ju något av sladdbarn, minns Elna vars syskon nu är borta sedan ett antal år tillbaka.
– Att Karin gick bort på tok för tidigt tog riktigt rejält på humöret, det var så orättvist då hon var så ung, minns Elna som har många härliga minnen kvar från uppväxten.
– För mamma Selma handlade det mycket om handarbete, inte minst att göra dockor till oss döttrar, minns Elna. Pappa var en riktig friluftsmänniska för vilken det handlade oerhört mycket om jakt och fiske, därför var det mycket logiskt att mina bröder John och Lambert också blev oerhört intresserade av det.
Elna var också mycket intresserad av skog och natur.
– Visst, jag följde ofta med Lambert på jakt, fiske eller bärplockning.
– På den tiden kunde och kände jag den här skogen med alla småvägar och stigar, nu är det något helt annat och det av flera orsaker. Alla kalhyggen har ju ändrat skogens karaktär och utseende, sen har det vuxit igen på vissa ställen, säger Elna som gick de sex första skolåren i Vargträsk och det i en klass bestående av två elever.
– Så var det ju på den tiden. I min klass var det jag och Henny Sölvebrand, inga andra, säger Elna och skrattar vilket hon härligt nog gör ofta och glatt.
– Jag minns när det fanns två affärer i byn, jag minns också när landsvägen drogs hit till byn, jag minns hur jag och Lisa (Kihl senare Eriksson) plockade bär långt uppe på Trollberget, bar ner dessa i omgångar och rodde över sjön för att på direkten sälja vår bärskörd, det gav mycket stora slantar på den tiden.
Elna berättar mycket om sina barndomsminnen och som så ofta, ju längre man sitter och pratar, desto mer dyker upp i minnesbanken…
– Under vintrarna fanns det logiskt mindre att göra, men då handlade det en hel del om att åka skidor. Under somrarna i riktigt unga år bodde vi nästan hela tiden nere vid sjöstranden och det främst med att fiska och bada.
Efter de sex första skolåren hemma i Vargträsk blev det, så kallad, fortsättningsskola i Långsele där Elna då var inneboende.
– Sen gick jag skolköksutbildning i Örträsk innan jag började jobba som 16-åring, jag kockade under två vintrar, minns Elna som då skötte hushållningen åt ett skogsarbetarlag mitt ute i skogen, om man uttrycker det så…
– Jag har för mig att det var tretton karlar inkluderat mina bröder John och Lambert, periodvis även pappa, som första vintern bodde i en koja vid Högen, andra vintern var vi i trakten av Vänjaur. Min uppgift var att städa och främst laga mat, det var frukost på morgon, sen lunch, middag och gröt på kvällen.
Elna tyckte redan i sina tidiga unga år om att laga mat och att baka.
– Efter att ha kockat två vintrar blev jag lärling på konditori Ritz i Örträsk.
Då hade Elna slagit in på den banan – bakverk istället för mat – varefter hon som bagare åkte till Jämtland för jobb först i Järpen och senare i Östersund.
Att det var här som hon träffade maken Ruben från Offerdal i just Jämtland kan vi alla räkna ut och när det senare bar i väg tillbaka till Västerbotten, då till Umeå, så flyttade självklart Ruben med.
Under tio år drev Elna ett eget bageri efter Backenvägen i Umeås västra stadsdelar, ett bageri som artikelförfattaren än i dag minns hur han gärna gästade och det inte minst för den sagolika bakverkslukten i lokalen.
– De var jätteroligt att ha eget bageri, men blev slitigt, jobbigt, säger Elna som sadlade om, började hos medicintillverkande Astra där hon hann jobba i hela 23 år innan hon pensionerade sig.
Oavsett var Elna bott eller vad hon gjort så har turerna ”hem” till Vargträsk alltid varit många och det inte minst sedan intresseföreningen i mitten av 1990-talet började arrangera allt mer och fler aktiviteter.
– Det är skönt att komma hem till rötterna och det inte minst när man har möjlighet att träffa gamla bekanta och släktingar kring de aktiviteter som arrangeras. Sen har det faktiskt blivit en hel del bärplockning och det främst under senare tid, även fiske men det är det ju Ruben som är mest intresserad av.
Fritiden har tidigare handlat oerhört mycket om vävning och om husvagnssemestrar och det inte minst vintertid till platser skapade för skidåkning.
– Sen har vi ju stugan vid Umeälven inte så långt från havet, den har vi haft i 45 år, det är självklart trivsamt men också mycket jobb och underhåll, tycker Elna som vintertid nu håller i gång med seniordans och med gymnastik.
Elna följer självklart även de två barnbarnens ishockeykarriärer.
Någonstans där finns också alltjämt intresset för matlagning och bakning…
– Njaa, visst har jag alltid bullar och kakor hemma, men nu är det ju för husbehov jag håller på, avslutar Vargträskprofilen Elna Persson.
ELNA PERSSON, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: Jubilerar i sommar.
Familj: Maken Ruben och dottern Annika med man och två söner.
Bor: Mariehem i Umeå.
Intressen: Naturen, stugan efter Umeälven, dans och gymnastik med mera.