Kicki Ädelgran bodde sina första tolv levnadsår i Vargträsk.
– Hos mormor Selma och morfar Hjalmar, det var en fantastisk tid, minns Kicki som här på senare år kommit tillbaka till Vargträsk på allvar igen.
– Visst, nu när jag bestämmer själv bor jag här ungefär två och en halv månad varje sommar, en stor härlig kontrast mot mitt vinterliv.
Vi tar det, så att säga, från början för Christine som hon faktiskt är döpt till.
– Men jag har alltid kallats Kicki och det ska det också vara så, säger hon med bestämdhet och självklart blir det då även så i denna text.
Som dotter till Britta Ädelgran – en av sex barn till Hjalmar och Selma – blev det Vargträsk direkt från början.
– När jag sen började skolan bodde jag under första tiden inackorderad hos tant Henny och farbror Atner Lövgren i Örträsk, detta innan det började gå skolskjutsar från Vargträsk.
När Kicki var tolv år bar det dock iväg till Umeå och ett boende tillsammans med mamma Britta.
– Hade jag fått bestämma hade jag hellre bott kvar i Vargträsk, men nu blev det inte så och i Umeå bodde jag sen till jag var nitton, tjugo år någon gång, berättar Kicki som då gick ettårig hushållsskola i Hörnefors efter realskolan.
Där inte bara utbildade Kicki sig utan träffade också ortens Dick som hon sen gifte sig med.
– Sen bar det iväg till Skutskär i och med att Dick skulle gå polisskolan i Gävle.
På den tiden jobbade Kicki som sjukvårdbiträde, detta hade hon gjort redan i Umeå och fortsatte med det i Skutskär på den stora industrins läkarmottagning.
I dag bor Kicki i Hedesunda, en ort fyra mil sydväst om Gävle precis vid Dalälven och det har hon gjort sedan 1967.
– När Dick fick jobb i Hedesunda bosatte vi oss där.
Där kom familjen på 1970-talet att utökas med sönerna Thomas och Tobias.
Där skolade hon också om sig från vården till att börja jobba inom bankvärlden vilket hon därefter också gjorde fram till avtalspensioneringen i december månad år 2000.
– Med facit i handen tror jag kanske att jag gjorde bort mig, jag skulle ha trivts bättre om jag stannat kvar inom vården. Mitt stora drömjobb i unga år var förresten skogvaktare, något jag förmodar att jag fick från Vargträsk och från morfar Hjalmar. Ett skogvaktarjobb i dag är dock inte vad det var en gång i tiden utan förmodligen mest ett kontorsjobb det också.
1995 separerade Kicki från Dick och samma år gick mamma Britta bort.
– Jag brukar säga att det var därefter jag fick börja bestämma själv.
Och det har hon gjort, i Ädelgrans bagarstuga – ”Jag tror den är byggd 1939” – började hon vara mer och mer under den ljusa årstiden och från 2001 är hon i princip där under hela somrarna.
Kicki pratar länge om hur stor kontrast Vargträsksomrarna är i en jämförelse med hennes vinterboende i Hedesunda.
– Det är en enormt stor skillnad på alla sätt och vis. Här finns till exempel ingen bekvämlighet alls att prata om, men jag brukar säga att kunde mormor bo och uppfostra sex barn här ska jag väl kunna vara här själv.
I Vargträsk bär Kicki vatten, någon TV har hon inte, inte heller dusch, men el finns i fall numera.
– Vivi är snäll så jag får duscha där när det inte är väder för utedusch. Tidigare fanns det bara lite el via någon koppling från Vivi, men det har jag i alla fall nu sett till så att det blivit riktigt. Samtidigt är det bara enkla glasrutor så nog händer det att jag får bära ved också.
– Jag försöker underhålla stugan efter bästa förmåga, tycker att det fungerar bra och trivs förträffligt här. Det är faktiskt lite av en utmaning över det också.
Kicki har inte det minsta problem att få tiden i Vargträsk att gå…
– Inte på något sätt, här känner jag lugnet, säger Kicki som plockar lite bär, fiskar ibland, påtar runt stugan och jobbar inuti densamma.
Vintrarna i Hedesunda då?
– Vad jag gör då, undrar Kicki riktigt. Ja, det är som ett helt annat liv än här.
Hon berättar att hon där nere i Gästrikland spelar boule och bangolf utan att tävla, dansar seniordans och är verksam som ledsagare inom Röda Korset.
– Det är en stor tillfredsställelse när man får och kan hjälpa till, tycker Kicki som även är sufflös när PRO-föreningen på orten sätter upp årliga teaterföreställningar.
– Jag har äntligen chansen att göra precis vad jag vill och det gör jag också, deklarerar Kicki vars söner Thomas och Tobias bor i Sandviken respektive Gävle och då pratar vi näravstånd från Hedesunda.
– Att sen speciellt ”Bisse” (Tobias alltså) verkar trivs ypperligt här i Vargträsk är ju toppen, tycker Kicki som inte riktigt kan peka på VARFÖR det numera blivit så oerhört mycket Vargträsk för henne.
– Nej och jag har inte heller funderat så mycket på det, men min bästa tid under uppväxten var här med mormor och morfar, det är ju mitt ursprung. Jag har inte heller några problem med att vara ensam, jag trivs med mig själv, säger Kicki som alltså inte ens har någon TV-apparat.
– Nej och jag saknar det inte ett endaste dugg, när jag är nere hos Vivi och TV-tittar ibland är det mest nyheter och väder, men vintertid hemma i Hedesunda ser jag givetvis en del TV och då helst naturprogram, berättar Kicki som precis som många andra Vargträskare hoppas få se en björn någon gång.
– På avstånd i alla fall, men jag har i princip gett upp det. Min älskade morbror John påstod nämligen för mycket länge sedan att jag aldrig skulle få göra det för att vår Herre vill skydda mig från det, säger Kicki och skrattar samtidigt som denna intervju avrundas under ett arbetspass med serveringen i Grillkåtan.
KICKI ÄDELGRAN, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 62 år.
Familj: Sönerna Thomas och Tobias (Bisse).
Bor: Hedesunda i Gästrikland under vintrarna och i Vargträsk ungefär två och en halv månad varje sommar.
Intressen: Handarbete, korsord, dans och friluftsliv med mera, med mycket mera.