För Lena Kihl, boende i Själevad, just söder om Örnsköldsvik, har Vargträsk logiskt alltid funnits där
– En gång i tiden bodde ju farmor och farfar där, sen tillbringade pappa Henrik oerhört mycket tid i byn, men efter att han gick bort blir det betydligt mindre Vargträskvistelse för min del, säger Lena.
Farmor och farfar var alltså Olga och Nils Kihl uppe på Gustavsberg, pappa var Henrik som gick bort för nio år sedan.
– Vargträsk var pappas paradis, det var där han trivdes överlägset bäst, konstaterar Lena och vi kommer direkt in på att pappas hund, elvaåriga Frida, ”ärvts” av Lena och hennes familj bestående av maken Lasse och drygt ett och ett halvt år gamla sonen Ture.
– Mamma tog först hand om Frida, när vi sen köpte huset här i Själevad av henne stannade Frida kvar. Hon är också alltid med mig ute på jobbet under dagarna, berättar Lena.
BARNRIKT UPPVÄXTOMRÅDE
Huset i Själevad, på Piastervägen 7, är detsamma där Lena växte upp med Vargträskbördiga pappa Henrik, mamma Monica och fyra år äldre brodern Mikael.
– Jag föddes i Umeå, bodde mitt första år i Gullänget som är en annan stadsdel utanför Ö-vik, men sen blev det Själevad, säger Lena och berättar att hon var ifrån huset i 19 år innan hon 2008 kom tillbaka.
– Men under alla dessa år hade jag ju mamma och pappa där.
Uppväxten handlade en hel del om idrott och umgänge med barnen på kvarteret.
– Vi var otroligt många barn på gatan och alla var jämt ute och lekte tillsammans över åldersgränserna, nu när jag är ute rätt mycket med Ture är det inte samma aktivitet även om det finns många barn här nu också efter något som kan liknas vid ett generationsskifte.
Skolan fick hon redan från start åka buss till.
– Det fanns inte plats för oss på skolan här varför jag gick lågstadiet i Ås, mellanstadiet gick jag här i Själevad men sen blev det Gullänget under högstadiet, säger Lena som därefter gick fyraårig teknisk gymnasieutbildning inne i centrala Örnsköldsvik.
– Jag gick på något sätt i samma fotspår som pappa och Mikael.
SINGLADE SLANT!?
Efter det kom hon in på högskoleutbildning både i Örnsköldsvik och i Östersund.
– Jag minns såväl när jag och pappa satt på baksidan här i Själevad och diskuterade vad jag skulle välja, det blev faktiskt en slantsingling, krona eller klave, som avgjorde att det blev Östersund för mig, skrattar hon.
Där väntade under två år en utbildning till underhållsingenjör.
I Jämtland blev hon kvar under en räcka av år.
– Under fem vintrar jobbade jag i Åre, först två år heltid i liftarna, sen körde jag taxi där uppe vilket var bättre betalt än att stå i liften.
Under somrarna hade hon då jobb i Östersund.
Därefter gick hon en ettårig entreprenörskapsutbildning ”hemma” i Örnsköldsvik, körde ut bröd till butikerna för Pågens, utbildade sig till mättekniker i Luleå och …
– Jag glömmer säkert något, men blev anställd av Skanska år 2000 och där är jag kvar än i dag, berättar Lena som under mer än tio Skanskaår jobbade med fjärrvärmebyggnationer i Örnsköldsvikstrakten, men den här vinterns mestadels dagspendlat till ett jobb i Älandsbro just norr om Härnösand.
– Det är lite segt med elva bilmil enkel väg och 22 varje dag, men det får gå det också.
SKANSKA OCH LASSE
Om vi spolar tillbaka bandet till år 2000 så var det inte bara ett nytt jobb som påbörjades då.
– Nej, då träffade jag också Lasse nästan på direkten, han körde grävmaskin där vi var och mätte åt dom och på den vägen är det.
Visst, Lena började sällskapa med Lasse Lundgren – som driver maskinentreprenadfirman ”Lasse Grävare” – och 1 oktober 2014 utökades alltså familjen med sonen Ture.
Dessförinnan hade paret, av mamma Monica, köpte Lenas uppväxthus i Själevad år 2008 och gift sig den 2 november 2013 och formellt heter Lena nu Lundgren Kihl i efternamn, men…
– Jag nöjer mig med namnet Lena Kihl utan Lundgren.
Lenas fritid handlar logiskt mest om familjen.
– Träning är annars ett stort fritidsintresse, mest styrketräning men också en del löpning där jag drömmer om att springa åtminstone ett halvmarathon även om jag inte direkt har det där med att tävla i mig.
Hon hänger också med i svenska deckarserier på TV:n och lyssnar på talböcker.
– Åtminstone i perioder.
Stugan i Storvallen, två kilometer öster om Storlien i Jämtland, är ett annat intresse.
– Vi trivs otroligt bra i fjällen med längdskidåkning och lugnet, det optimala hade väl varit att bo närmare fjällen och då Storlien.
HELLY HANSEN-BJÖRN!?
I Örnsköldsvik trivs hon bra och det, speciellt, med närheten till havet och brodern Mikael och hans familj i Köpmanholmen samt mamma Monica som med sin sambo Karl-Uno nu också bor i just Själevad bara några långa stenkast från Piastervägen.
Vargträsk?
– Det har alltid funnits där och självklart har jag många minnen därifrån, båda med farmor och farfar och med pappa, säger Lena och berättar om hur farmor Olga påstod sig ha sett en gubbe i en helly hansen-tröja på en hjortronmyr en varm sommar.
– Teorin var dock att det var en björn hon sprang på, skrattar Lena och berättar ett annat hjortonplockarminne och då tillsammans med pappa Henrik.
– Vi kom till ett ställe där det var gott om hjortron men hade inget att plocka i. Pappa gjorde dock något som kunde liknas vid korgar av näver så att det löste sig.
– På tal om näver så minns jag också världens snällaste farfar Nisse när han satt där ute i boa och pysslade med sin näverslöjd, han var ju så himla tålmodig.
Hon har fler minnen från Vargträsk och då framför allt i så kallad dåtid.
– Jag var mer där förr i tiden, nu blir det väldigt lite, konstaterar Lena som äger fastigheten uppe på Gustavsberg tillsammans med brodern Mikael.
LENA KIHL VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 45 år
Familj: Maken Lasse och sonen Ture född 1 oktober 2014
Bor: Piastervägen i Själevad utanför Örnsköldsvik
Syssla: Jobbar för Skanska
Intressen: Familjen, fjällen och egen träning