Hans Gustafsson skickar mail med följande information:
Den gamla Västerbottensgården brann upp för några är sedan. Nu bor Birgit och Tommy Lindberg i en nyare gård på tomten. Den äldsta gården som var mitt barndomshem i början på trettiotalet står på Näsberget och kallas O´l Larssons gård. Min farfar Gustaf köpte detta hemman av MO & Domsjö år 1900. Där fanns även ett utedass där varje boende på gården hade en egen plats.
Farfar anlitades för att stämma blod när så behövdes.
Vi pojkar, Gustafs barnbarn, drabbades av svullna handleder pg av överansträngning på vedbacken. När så hände gick vi till farfar som botade oss. Vi uppmanades att lägga den drabbade handleden på en dörrtröskel så farfar med yxa kunde hugga på ömse sidor om handleden och mumla,—“ jag hugger bort värken från leden till veden”.
I slutet av sitt liv gjorde farfar en lyckad insats.
– En yngling från en grannby lät dra ut en tand som gick oväntat dåligt. Han kom till farfar med en blödning som inte visade tecken på att upphöra. Gustaf och Maria hjälptes åt att lugna ynglingen som var matt och skärrad. Därefter satte sig farfar intill soffan där pojken fått lägga sig. Farfar mumlade en obegriplig ramsa med snusdoft som gjorde att patienten slappnade av och somnade. Farmor la en filt över honom. Gustaf kokade kaffe på den öppna härden där elden sprakade och värmde. Farmor satte sig nära spisen och tände sin järnspis. Lugna snarkningar ökade trivseln i rummet.
Blödningen stoppade och när pojken vaknade så småningom kunde han dricka en kopp kaffe och cykla hem.
Hans
Lämna ett svar