Örträsk kyrka hade den 4 januari besök av gruppen Kollage från Lycksele, bestående av sångerskan Eva Lycksell, trumslagaren Tomas Lönnberg, basisten Erik Genberg, saxofonisten Petri Kivimäki och pianisten Olle Berggren som under nästan två timmar framförde melodier av skilda ursprung som pop, blues och jazz.
Ett drygt trettiotal personer hade trots det dåliga väglaget, med ett ymnigt snöande och oplogade vägar, sökt sig till kyrkan i Örträsk för att underhållas av gruppen Kollage som anlänt tidigare på dagen till Örträsk och ägnat tiden till sightseeing, mat på prästgården och repetition inför kvällen. En trevlig känsla uppstod redan från början då Eva Lycksell tyckte att publiken kunde sätta sig längre fram och tränga ihop sig för att skapa mera stämning. När sedan första melodin var avklarad och det blev klargjort att applåder var tillåtna höjdes stämningen än mer och de följande låtarna fick sin beskärda uppskattning.
Det var en fröjd att höra Evas röst ljuda i kyrkan tillsammans med ett fint ackompanjemang av musikerna. Hennes röst passar till många olika musiktyper och hon gjorde verkligen sig själv rättvisa när hon fick möjlighet att visa sin repertoar. Det var inspirerande för åhörarna att märka att gruppen hade mycket roligt under sitt uppträdande. Det var glädje i spelandet och ingen hade tråkigt. Mellansnacket var också trevligt och personligt relaterat till tidigare besök i Örträsk och gjorde att man kunde känna sig delaktig i tillställningen. Åldersfördelningen bland besökarna var stor från de yngsta i blöjor till de äldsta i grått hår och alla verkade njuta av den blandade repertoaren som tog hänsyn till kyrkans distinkta resonans. Volymen anpassades på ett föredömligt sätt så att alla kunde höra och njuta hela kvällen. Det uppstod även krav på extranummer trots att gruppen själv var orolig för att publiken inte skulle orka med mer.
Var tyvärr tvungen att lämna förställningen innan slutet på grund av andra aktiviteter, men ser fram mot fler lika sköna besök av denna sort då det var en riktig höjdare.
Text och foto: Åke Runnman