Nisse Nilsson har bott i Fredrika under hela sitt liv och tvingats se hur orten blivit allt mindre….
– Men jag tycker ändå att jag ser en viss vändning, det händer en hel del här numera, säger 71-åringen som med sin Aine, förutom det fasta boendet i Fredrika, har hus i Vargträsk och dessutom ett i Kulla.
– Vi hinner självklart inte sköta allt som man skulle vilja…
Han är officiellt givetvis döpt till Nils, men om vi inte skriver Nisse så börjar det vingla…
– Jag har alltid kallats Nisse, berättar han som föddes och växte upp i Fredrika knappa tre mil från Vargträsk.
Under uppväxten var det bra skjuts i samhället.
– Det var något helt annat, vi var ju till och med länge egen kommun, berättar Nisse som dock tvingats se hur hans Fredrika, som så många andra orter, sakta blivit mindre och mindre sett såväl till befolkning, service och mycket annat.
– Jag tycker att det är tämligen dystert och när dom tog skolan här för tre, fyra, fem år sedan var det som de tog död på samhället. Det försvann 36 personer och tre företag mer eller mindre på ett bräde på grund av det, något av nådastöten.
Men när Nisse får fundera en stund hittar han i alla fall en del ljuspunkter:
– Ungdomarna som finns kvar är aktiva och driftiga. Det händer en hel del som bland annat en springtävling på somrarna, Konstvägenloppet på skidor och en hel del annat.
Att han själv bott på orten hela livet blev rätt naturligt…
– Jag tog ju över pappas åkeri som var här i Fredrika och jobbade med det fram till 1998. Därefter hade vi väl kunnat flytta men det har aldrig varit aktuellt.
STARK SKIDÅKARE
Vi nämnde skidåkning och då kommer vi in på ett av Nisses allra största intressen i unga år.
– Skidåkningen var ju ett transportsätt, men vi tränade och tävlade också en hel del, säger Nisse som dock först inte vill berätta så mycket om sina resultat och framgångar.
Sen kryper det dock fram att han blev trea på ett Skol-SM och vann alla skoltävlingar som han ställde upp i hemma i Fredrika. Snyggt, starkt och imponerande!
– När jag var kring 16 år fick jag dock problem med halsen i omgångar, en rejäl penicillinkur som bara ställde till det mer, det blev ingrepp och bortoperation av halsmandlarna och därefter blev det aldrig riktigt bra. Samtidigt fick jag också ett blåsljud på hjärtat som bland annat medförde att jag fick uppskov med lumpen i några år.
Jakt har alltid varit ett annat stort Nisseintresse…
– Det började med att jag och en kompis mycket följde med min farbror Ragnar Thoren när rävar togs med saxar, men vi ska kanske inte skriva så mycket om det, skrattar Nisse som haft hundar – ”Stövare men aldrig någon älghund” – under mycket lång tid.
– Småvilt har jag alltid jagat, men också varit med i älgjaktlaget, efter olyckan fick jag ännu mer tid till det, berättar Nisse om olyckan 1998 som innebar att han ”tappade en arm” som han själv uttrycker det.
– Efter det har jag varit en stressad pensionär, skrattar han.
HAR REST MYCKET
Han började alltså jobba – ”Köra hjullastare” – för pappas åkeri så fort han fick, tog över åkeriet som han senare, 1998, överlät till en svåger.
– Då hade vi två bilar och en hjullastare, säger Nisse som gärna berättar om att han av tillverkaren Cat blev bjuden på en USA-resa till bland annat San Fransisco en gång i tiden.
– Det var verkligen ett minne för livet, men det är klart, den resan hade jag nog betalat igen flera gånger om tack vare att jag köpte och körde deras maskiner.
Just att resa är också ett stort intresse som Nisse och Aine delar.
– Vi har varit lite här och där, men Thailand är nummer ett om du frågar mig, det är ett fint land, tycker Nisse som inte säger sig ha något drömresemål kvar på agendan:
– Nej, faktiskt inte. Jag har nog varit på de ställen jag ville till.
Ett annat intresse hittar vi i att titta på TV.
– Vi ser mycket på TV, allt möjligt, men naturprogram är nog det som lockar och fängslar mig mest.
VARGTRÄSKANOR
Svärfar Arne Englund och hans Magda härstammade från Vargträsk och när han började bygga i byn så kom Nisse på allvar i kontakt med Vargträsk.
– Vi hjälpte dom mycket med det bygget, säger Nisse, funderar och tillägger:
– Men Anette (Norberg i Vargträsk) har berättat att mina förfäder faktiskt var före Englundarna i Vargträsk, men sen flyttade de därifrån om jag minns rätt. Jag är väl inte så intresserade av det där.
Nu har dock Aine och Nisse sitt sommarresidens i vår by, eller ett av dom ska vi väl säga…
– Vi har ett ställe i Kulla också, 17 kilometer från Fredrika mot Bjurholm till. Normalt är vi mer i Vargträsk, men i somras då det var så dåligt väder var vi inte där speciellt mycket. I Kulla är vi mest på höstarna när vi ska jaga.
Vad är bra med Vargträsk?
– Att det är så lugnt och skönt, sen har vi alltid något att göra där men då handlar det mest om att renovera på huset, det är något i princip hela tiden, konstaterar han.
HUSBILSPROBLEM…
Ett tämligen färskt intresse, sedan i fjol, är husbilen som de då införskaffade.
– Vi är ute och åker en del, men i somras var det riktigt rappligt, suckar Nisse och berättar om hur han i omgångar fick ombesiktning på grund av dålig bromsverkan på handbromsen, uppsökte verkstäder däremellan och…
– Till sist var det bara några småjusteringar det hade handlat om, men vi tappade väl nästan en och en halv månad under sommaren på grund av alla verkstads- och besiktningsbesök. Det var riktigt irriterande, men firman som misslyckades mest har i alla fall till viss del kompenserat oss även om det är surt att vi tappade så pass lång tid av husbilens högsäsong, menar Vargträskprofilen Nisse Nilsson.
VARGTRÄSKPROFILEN
Namn: Nisse Nilsson.
Ålder: 71 år.
Bor: På Skogsvägen i Fredrika.
Gör: Pensionär.
Familj: Hustrun Aine, sönerna Lars, Marcus och Daniel.
Fritidsintressen: Jakt, skidor och resor för att nämna en del.