Siri Blomqvist är näst äldst av de sju Vargträsksyskonen Edlund.
– Jag gick ju redan på högstadiet och bodde borta när minstingarna Mikael och Anders föddes, minns Siri som efter uppväxten i Vargträsk hamnat i Lycksele men ofta återvänder till byn.
– Vargträsk är mitt smultronställe!
Redan på 1970-talet byggde Siri och maken Allan Blomqvist ett eget hus i Vargträsk. Detta nere vid sjön snett nedom Grillkåtan.
– Det tog bra många år innan vi var klara. Allans pappa hjälpte oss med bygget, men han höll ju även på att bygga en egen stuga under den tiden, skrattar Siri åt minnet kring det faktum att hon egentligen aldrig lämnat uppväxtbyn Vargträsk.
Detta även om Lycksele, femtalet mil över skogarna, varit ordinarie bostadshemvist för Siri under vuxen ålder.
– Men till Vargträsk återkommer jag ofta och gärna, där kan jag ”landa” på ett sätt som jag mår mycket bra av.
Och för att riktigt ringa in det så hittade Siri från Vargträsk maken Allan på VARGstigen i Lycksele.
Men det var då det…
Vi spolar tillbaka bandet en bra bit bak i tiden…
Från de riktiga unga åren har Siri många minnen:
– Jag minns när pappa tog sig ledigt och vi gjorde utflykter till Storsuppanträsket eller någon annanstans, jag har aldrig varit direkt fiskeintresserad men självklart fiskade jag i barndomen. Jag minns också att vi plockade kottar som vi sålde och att vi och kusinerna gjorde små rackartyg, säger Siri, funderar och fortsätter:
– Annas är det dofter och känslor jag kommer ihåg mest och bäst som när jag åkte hästsläde, kröp ner under en skinnfäll och låg och tittade upp på stjärnorna. Såna minnen skulle jag gärna uppleva igen.
Något mer?
– På både gott och ont handlade det tidigt om mycket jobb, olika sysslor, hemma på gården. Som vuxen är jag jättetacksam över det då jag fått en stor kunskap och bred kompetens, jag fick lära mig allt från att baka och laga mat till att köra traktor och använda motorsåg, säger Siri och tillägger:
– Men då var det inte alltid så roligt, jag minns när Paul och Rut och deras döttrar badade och låg och solade, ja, då skulle vi exempelvis räfsa, just då var jag nog inte lika tacksam över pappa och mammas fostran som jag är i dag.
Äldsta dottern till Elsy och Harry Edlund gick de första sex skolåren i Västra Örträsk.
På den tiden bodde Siri hemma, dagspendlade, men när det för högstadiet blev dags att inackordera sig i Bjurholm kom en mycket jobbig period för Siri.
– Jag hatar Bjurholm!
Hon berättar länge, väl och bestämt om skolåren i Bjurholm i runda tal sex mil från Vargträsk varför det inte var aktuellt att åka hem dagligen.
– Det var ju det som var problemet. Jag bodde som inackorderad medan min bästa kompis Marianne Nilsson från Örträsk åkte hem varje dag, själv gick jag hem och gjorde läxorna, sen satt jag med min starka hemlängtan.
Ännu i dag, mer än 40 år efteråt, sitter detta fortfarande fast förankrat i Siris medvetande.
– Än i dag mår jag faktiskt dåligt när vi åker igenom Bjurholm och jag ser huset där jag bodde.
Siri minns bestämt hur hemskt hon tyckte det var…
– Säkerligen mest beroende på mig själv, jag var nog oföretagsam, blyg och tillbakadragen.
Nåväl, en trist konsekvens av detta var att Siri drog alla småorter över en och samma negativa kam och började ogilla Åsele, Malå och…
– Som tur var kom jag långt senare att praktisera i Malå, detta under 1990-talet. Då fick jag en positiv bild av en typisk mindre ort, det var skönt.
Efter Bjurholmsåren flyttade Siri till Lycksele.
– Jag jobbade som hembiträde under några år, halkade sen in på en förberedande vårdyrkeskurs, berättar Siri som därefter gick sjukvårdsbiträdesutbildningen i Lycksele och därefter praktiserade på Umedalens Sjukhus i Umeå.
– Därefter fick jag jobb på ett sjukhem i Lycksele, där var jag några år till nya långvården byggdes vid lasarettet.
Där, på långvården, jobbade Siri i 14 år.
Sen, en bit in på 1980-talet, vidareutbildade hon sig till undersköterska och då flyttades också anställningen till kirurgen.
– Och där är jag kvar i dag och lär förbli så fram till pensionen, deklarerar Siri.
Vi ska dock absolut inte glömma att hon efter de tio första åren på kirurgavdelningen utbildade sig ytterligare, denna gång till sjuksköterska.
– Man kan säga att jag gått den långa vägen uppdelat på tioårsperioder. De tre årens sjuksköterskeutbildning var väldig roligt, säger Siri.
Hon halkade alltså tidigt in i vården och…
– Jag halkade på rätt bananskal på en gång, visst var det kanske slumpen på något sätt, men det har fungerat mycket bra och jag tycker alltjämt att jag har ett mycket bra och trivsamt jobb, får jobba med människor där ingen dag är den andra lik. Det finns många plus med jobbet, säger Siri.
Något minus?
– Jo, ett stort, jobbigt och ofta återkommande i form av nedskärningar. Det har varit oerhört många turer sedan 80-talet vilket medfört att tempot nu är mycket tuffare än vad det var, det finns mindre och mindre tid för att ägna sig åt patienterna.
Siri har med maken Allan och barnen Andreas och Carola länge bott i Lyckseles norra utkant.
– Jag gillar Lycksele, det är en lagom stor stad, jag älskar att gå rakt ut i naturen vilket vi kan göra därifrån vi bor.
I grannskapet bor nu också sonen Andreas med sin egna familj medan dottern Carola nyligen flyttat söderut från Umeå till Örebro.
På frågan om fritidsintressen har Siri många strängar på sin lyra.
– Jag gillar att laga mat och baka, men även att krypa upp i soffhörnet med en bok eller handarbete och då helst stickning.
– Andreas två barn, våra barnbarn, är ju också ett stort intresse, jag är även kyrkligt engagerad i Pingstkyrkan.
Siris lista är lååång…
– Men den skulle gärna få vara ännu längre, jag skulle vilja resa mycket mer än vad vi gör. Gärna långt bort till Brasilien, Afrika eller tillbaka till Sri Lanka varifrån vi adopterade Andreas och Carola, funderar Siri.
– Fjällvandra skulle jag också vill göra på riktigt. Du, det är mycket jag skulle vilja göra…
Detta dock inte på bekostnad av Vargträsk och självklart är det speciellt när sonen Andreas och hans familj nu bygger en egen stuga precis bredvid Siri och Allans.
– Det är jätteroligt att dom vill vara i Vargträsk lika mycket som vi, menar Siri som pratar om att hon inte behöver göra så mycket utan ”bara vara” när hon är i byn.
Vi vet dock alla att hon är rejält engagerad i intresseföreningen och det främst i Festkommittén.
– Föreningens tillkomst för dryga tiotalet år sedan har ju stärkt gemenskapen i byn något oerhört, nu umgås vi på ett helt annat sätt runt aktiviteterna, verksamheten och Grillkåtan. Samtidigt kan jag ibland tycka att det är lite löjligt att hålla igång så mycket i en så lite by, men visst är det positivt…
Siri tystnar inte ofta, men nu gör hon det några sekunder innan hon fortsätter på kapitlet Vargträsk Intresseförening:
– Verkligheten, problemet, är att många av våra eldsjälar har kommit en bit upp i åldern och då kan jag bli orolig hur det ska bli. Förhoppningsvis kvarstår dock viljan att jobba, men om det någonstans tar slut ska vi i alla fall minnas alla dessa föreningsår som en rolig period med goda minnen, avslutar Vargträskprofilen Siri Blomqvist.
SIRI BLOMQVIST, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 57 år.
Syssla: Sjuksköterska, Kirurgavdelningen, Lycksele lasarett.
Bor: På Fiskalvägen i Lycksele.
Familj: Maken Allan, barnen Andreas och Carola och två barnbarn.
Intressen: Många, stora och starka! Matlagning, handarbete, att läsa, naturen, resor, engagemanget i Pingstkyrkan och i Vargträsk Intresseförening.