Tobias Sölvebrand har alltid tillbringat mycket tid i Vargträsk.
– Jag trivs oerhört bra i byn och har gjort det sedan barnåren, säger 24-åringen som sedan i somras är ny ledamot i Vargträsk Intresseförenings styrelse.
Tobias föddes 1988 och tillbringade de två första levnadsåren i Lycksele tätort.
– Men jag har logiskt inga direkta minnen från den tiden, säger Tobias och berättar att familjens flyttlass gick till Holmsund 1990.
– Det är där jag har växt upp och därifrån har jag många minnen, berättar Tobias som sedan några år tillbaka dock är stadsbo (Umeå) i stadsdelen Mariehem.
SJÄLVKLART SNICKARVAL
Att bo och växa upp ute vid havet, i Holmsund, tycker Tobias var helt perfekt:
– Det är lugnt och väldigt fint där ute med härlig natur och till exempel närhet till bad, berättar han.
I riktigt unga år handlade det en del om knattefotboll.
Senare upp i tonåren och drygt det var det basketsporten som gällde.
– Men mest ett umgänge med kompisarna, berättar Tobias som tidigt hade klart för sig vilken yrkeskarriär han skulle välja.
– Både pappa och min morfar hade alltid hållit på och småsnickrat en hel del, jag blev intresserad och fascinerad av det. Jag kände tidigt att jag ville jobba med händerna, det fanns egentligen inga andra funderingar för mig.
Varför gymnasievalet var busenkelt:
– Jag gick byggprogrammet på Dragonskolan i Umeå, det var mycket bra, trevligt och lärorikt, säger Tobias om utbildningen.
STOCKHOLMSPERIOD
På frågan vad Tobias skulle ha satsat på om han inte valt snickare så har han inte lätt att hitta något svar:
– Nej, det fanns, som sagt, inga andra funderingar, det skulle väl ha varit möbelsnickare då.
Väl klar med utbildningen fanns det inte speciellt många jobb att välja på.
– Nej, det var tufft då och är väl det i dag också även om det byggs mycket i och kring Umeå.
Varför Tobias då åkte till vår Kungliga Huvudstad, jobbade i och kring Stockholm under nio månader.
– Bland annat uppe i Norrtälje, där nere fanns det jobb, men det var inte min miljö, jobbmässigt var det bra, men jag trivdes inte så bra kring Stockholm, säger Tobias som också hunnit med en kortare jobbsväng i Norge.
– Att jag flyttade hem till Umeåtrakten var dock tämligen logiskt.
TRIVS HOS PEAB
Väl hemma igen så jobbade han först åt en egenföretagare i Robertsfors under ett år.
– Det var bra på sitt sätt, men med dagens jobb trivs jag mycket bättre, säger Tobias om Peab för vilka han jobbar sedan två och ett halvt år tillbaka.
– Det är ordning och reda, allt är serverat. Jag har bra arbetskamrater och jobbar mest med olika mindre jobb, allt från att bygga ett hus till en brevlåda och med allt däremellan.
Att han åker runt på många olika arbetsplatser och uppdrag ser han bara positivt på:
– Det är mycket lärorikt om jag ser det som snickare, men att vara i exempelvis Klimpfjäll ett tag ger ju också annan erfarenhet. Just variationen ger inte bara mycket, det är också riktigt skoj.
Det hörs verkligen att Tobias trivs med sin jobbtillvaro:
– Jag är helnöjd, kan inte tänka mig något bättre för dagen, men okej då, det är rätt tungt och slitsamt och även om jag inte har några problem för dagen måste jag kanske på sikt tänka på kroppen och vad den tål.
SIGGES TOMTEKALSONGER
Vargträsk har, som sagt, funnits som en röd tråd genom Tobias hittills 24-åriga liv.
– Det kan man lugnt säga, menar Tobias som får frågan om några riktiga tidiga minnen från byn:
– Jag minns när vi var några som badade nedanför Vesterlinds då Sigge plötsligt kom gående ner mot sjön, jag blev livrädd och sprang, struntade i kompisarna som blev kvar och inte hann undan. Det visade sig dock att Sigge var snäll och till och med gav kompisarna pengar vilka jag då blev utan eftersom jag dragit iväg, skrattar Tobias, funderar och fortsätter:
– När jag sen lärt känna Sigge minns jag också en gång när han badade i några tomtekalsonger eller hur jag ska beskriva dom. Det har också etsat sig fast.
Det bästa med Vargträsk hittar Tobias i lugnet.
– Det är fantastiskt, jag kopplar av där på ett suveränt sätt även om jag jobbar och påtar en del när jag är där, säger Tobias som plockar en del bär, fiskar och har sig.
KAN BO I BYN
Han trivs så bra i Vargträsk att han skulle tänka sig att bo där permanent.
– Ja, gick det bara att lösa med arbetssituationen så skulle jag definitivt kunna göra det, jag tror det skulle vara toppen. Annars är det trist hur utvecklingen är sett till fast boende vilka bara blir färre till antalet, menar Tobias som i somras tackade ja till en plats i Vargträsk Intresseförenings styrelse.
– För byns skull på sikt tror jag det är oerhört viktigt att ha kvar en livaktig förening och ska vi kunna ha det, ja, då måste vi yngre ta ett ansvar, deklarerar Tobias.
Vad är det bästa med föreningen?
– Sammanhållningen i byn stärks mycket genom föreningens jobb och aktiviteter.
MÅSTE BLI FLER ENGAGERADE
Vad ser du som det viktigaste för föreningen här framöver?
– Vi måste försöka bli fler som gör lite istället för, som det ibland är, få som gör mycket. Vi har inte råd att slita ut de som engagerar sig vilket ofta blir fallet om det inte är så många till antalet.
Hur ser det ut i och för byn om 15, 20 år?
– Oj, det är inte lätt att spekulera kring, vem vet hur det utvecklar sig, men vi får leva på hoppet och jobba hårt för att ha liv, verksamhet och gärna fler boende här, avslutar Vargträskprofilen Tobias Sölvebrand.
TOBIAS SÖLVEBRAND, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 24 år.
Syssla: Snickare med Peab som arbetsgivare.
Bor: På Morkullevägen i Umeåstadsdelen Mariehem.
Familj: Sambo med Sandra Högberg som härstammar från Tåsjöberget i Jämtland. Mamma och pappa.
Intressen: Vargträsk och idrott, spelar gärna biljard och bowling.