Tussilago
Beskrivning. Hästhov eller tussilago är en av de första vårblommorna, som kan blomma redan i februari, oftast infaller dock blomningstiden i april-maj. Den gula blomkorgen, som sitter ensam på en kort köttig och fjällig stjälk, kommer fram långt innan bladen börjat utvecklas. Blomstjälken växer till efter blomningen och är i regel ett par decimeter lång när frukterna är mogna. Bladen är skaftade och har en till två decimeter lång, bred och grunt loberad bladskiva med hjärtlik bladbas, de är först filthåriga men blir så småningom kala på ovansidan. Frukten har hårpensel.
Utbredning. Hästhov är vanlig i södra och mellersta Sverige men förekommer också längre norrut. Den växer ofta på fuktig, grusig eller lerig mark. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920). Användning. Bladen, Folia Tussilaginis, såldes förr på apoteken och användes som dekokt mot hosta. Enligt Linné (1755) användes bladen som tobak, en metod mot hosta och astma som hade omtalats redan av Plinius.
Övrigt. Hästhovens blomknoppar anläggs redan under hösten och kan därför slå ut så fort (Källa:http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/tussi/tussfar.html)
Blåsippa
Beskrivning. Blåsippa är en decimeterhög, flerårig ört med vintergröna treloberade blad och blå blommor. Bladen är stora, något läderartade och mörkgröna med brunviolett undersida. Blåsippa blommar i april-maj, men blomknopparna bildas redan året innan de skall blomma och ligger klara att slå ut när vårvärmen blir tillräcklig. Detta gör att blåsippor ibland ses blomma redan under hösten då det varit mild väderlek. Blommorna är mattblå, eller ibland lilaröda, rosa eller vita, sällsynt förekommer också exemplar med dubbla blommor. Efter blomningen böjer blåsippan sina blomskaft mot marken, där myror hämtar frukterna som är försedda med köttiga bihang som myrorna gärna äter. Blåsippor tillväxer från spetsen av en grov jordstam och ett exemplar kan bli utomordentligt gammalt, flera hundra år.
Utbredning. Blåsippa är vanligast i södra Sverige, de nordligaste förekomsterna finns i sydbranter i Norrland. Den växer mest i lövskogar.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).
Användning. Förr ansågs blåsippa vara verksam mot leversjukdomar på grund av bladlobernas likhet med leverflikar och bladundersidans leverbruna färg. Den odlas ibland som trädgårdsväxt, speciellt den dubbelblommande typen är eftersökt. (Källa: http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/hepat/hepanob.html)
Foto: Ivar Söderlind
Klicka på bilderna så blir de större