Gotthards biograf i Örträsk


Gotthards biograf i Örträsk


av Ivar Söderlind

Det var 1935 som Gotthard Larsson (1899-1964)
startade Centralbiografen i Örträsk som han drev till kort före sin död i
oktober 1964. Den kallades aldrig annat än Gotthards biograf.  Han levde i
Örträsk hela sitt liv och förblev ogift. Föräldrarna var Lars-Gerhard och
Maria Larsson. Gotthard var bror till Sigvard Larsson (1903-1980) som i
många år hade jordbruk på den gård där bröderna var uppväxta (där Sigvards
son Karl Gerhard Larsson med familj nu bor). Gotthard bodde på andra
våningen i hemgården med en grann utsikt över Örträsket. På ”Sigvards
lagård” satte Gotthard alltid upp sina filmaffischer om kommande helgs
filmprogram
.

Leif
Bergmans utställning

Leif Bergman (född 1952) har sammanställt en permanent
utställning om Gotthards Biograf som sedan den 15 juli 2001 finns att
beskåda i Örträsk Hembygdsgård på vackra Näsberget nere vid sjön. Leif är
filmare och fotograf som sedan många är bosatt i Skellefteå men växte upp i
Örträsk. Biografen och maskinrummet där Gotthard körde filmerna var ett kärt
tillhåll för Leif under hans barndom på 1950- och 1960-talet. På andra
våningen i Hembygdsgården har han byggt upp ett litet hus som är en exakt
kopia av biografens maskinrum. I anslutning till rummet finns filmaffischer,
fotografier av skådespelare, tidningsannonser, informationstexter etc. om
den gamla biografen. Utställningen är en hyllning till Gotthard som tack
vare sitt stora filmintresse såg till att befolkningen i och runt omkring
Örträsk tidigt fick möjlighet att se film. Många av de uppgifter som
redovisas här är
hämtade från utställningen.


Centralbiografen startade 1935

Gotthards brinnande intresse för rörliga bilder gjorde
att han startade Centralbiografen i Örträsk Nyårsafton 1935. Den första
filmen som visades heter ”Flickorna från Gamla Stan” med den då omåttligt
populäre Edvard Persson i huvudrollen. Gotthard Larsson fick inget stöd vare
sig av kommunen eller från annat håll utan startade biografen med egna
medel. Han köpte en projektor från Tyskland som i originalskick var en
stumfilmsprojektor. Under 1930-talet lät Gotthard bygga om den för att också
klara ljudfilm. Det var nästan en vetenskap att köra denna gamla typ av
projektorer. Länge var det vanligt med tre-fyra filmbyten och lika många
pauser eftersom projektorn inte kunde ta så stora filmrullar. Men efter
ytterligare ombyggnad av  projektorn räckte det
med en paus. Gotthard levde sig ofta in i de filmer som visades och en av
hans favoritskådespelerskor var Rita Hayworth.


Bioföreställningar lördag och söndag

Det var bioföreställningar lördagar och söndagar med
början kl. 7 på kvällen (de sista åren endast söndagar). Man kom först in i
en liten hall med en glaslucka. Där bakom satt oftast
’nSixten”, Sixten Göransson (1921-1987), och sålde inträdesbiljetter
som på 1960-talet kostade en krona för barn upp till 15 år (barntillåtna
filmer visades ibland på lördagar). Sixten hade brun basker på huvudet och
runda glasögon. Vid salongsdörren stod   ”’nBerra”,
Bertil Johansson (1908-1979) eller ”’nSkomakar-Albin”, Albin Karlsson (1890
ån åda i Örträsk Hembygdsgård.
-1962), och rev biljetterna. Man gick
och satte sig på enkla träbänkar som saknade stoppning. Skulle man se en
långfilm var det säkrast att man tog med sig en kudde så att man slapp
träsmak i baken. Var det kallt satt man så nära den stora kaminen som
möjligt, vilken var den enda värmekällan som fanns i salongen. Vintertid
eldades den så mycket att när ljuset släcktes i salongen lyste kaminen röd i
mörkret.

”Berra”
sålde godis

När det var paus kom ”’n Berra” med en bricka på magen
och sålde godis och rökverk. Innan bion började kl. 7 och under pausen
spelade Gotthard gamla stenkakor på en gammal 78-varvsskivspelare. En gång
höll han på att bli stämd av STIM (Svenska Tonsättares Internationella
Musikbyrå) som är organ för ersättning av musik till musikupphovsmän och
musikförlag. Gotthard lär ha klarat sig genom att han i alla år enbart
spelade gamla stenkakor, oftast samma musikstycken varje kväll. Biografen
har visat allt från gamla svartvita filmklassiker till äventyrsfilmer i
färg. Lokalen användes ofta  till danser, fester
och andra tillställningar. När TV kunde ses i Örträsk från början av
1960-talet blev det färre biobesökare. Men då det bara fanns en TV-kanal med
svartvit bild och begränsat utbud av långfilmer, var Gotthards biograf
fortfarande intressant bl. a. genom  att man där även kunde se färgfilmer.


Maskinrummet stod tillbommat i 34 år!

Gotthard dog i leukemi den 6 oktober 1964 och biografen
upphörde samma år. Biografen har sedan dess fungerat som förråd och garage.
Den trapp som ledde upp till maskinrummet togs bort och ingången täpptes
igen efter Gotthards död. När Leif Bergman 34 år senare (år 1998) fick
tillstånd av ägarna att bryta upp den tillbommade dörren fanns till hans
förvåning och glädje allt utom 78-varvsgrammofonen kvar! Leif dokumenterade
rummet med sin kamera och började kort därefter att bygga upp sin
utställning.

(Vi är tacksamma för
kompletteringar till  denna berättelse om
Gotthards biograf. Säkert finns det också en eller annan
felaktighet/tveksamhet  i redovisningen – hör gärna av er med synpunkter ).


Teknisk
beskrivning av maskinrummet i Gotthards biograf


Av Leif Bergman

Projektorrummet  i
original var plåtskott invändigt. Väggar och tak samt ingången till rummet
var klädda med plåt för att filmen från början var så eldfängd att den
självantände efter  +47 grader. Eldrisken var
hela tiden överhängande på grund av de gamla

celluloid
filmerna.

Projektor
tillverkad 1920

Projektorn är en ERNEMAN WERKE A.-G
från Dresden, Kil utanför Hamburg, Tyskland. Den var troligen tillverkad
runt 1920 men senare ombyggd när ljudfilmen kom. Projektorn har ingen vanlig
lampa utan är av typen bågljuslampa, vilket innebär att det sitter två
stycken kolstavar, som elektrisk ström är kopplad till via en
båglampslikriktare som förstärker strömmen så att en ljusbåge uppstår mellan
kolen. Kolen fick man justera hela tiden för den förbrukades under drift.

Stor
högtalare bakom duken

Ljudet som senare monterades är av typen AGA BALTIC gul
serie från 1935och hade en stor högtalare bakom duken samt en högtalare i
maskinrummet för medhörning. En elektromekanisk 78-varvsskivspelare med
koppling till AGA BALTIC ljudanläggning fanns också i maskinrummet. På den
spelades stenkakor i pauserna. Filmerna returspolades för hand och från
början var det små rullar vilket innebar flera pauser i filmvisningen.
Projektorn byggdes senare om så att större rullar kunde användas. Det blev
då bara en paus om inte filmerna var extra långa. Filmen måste man veva
igång för hand innan den elektriska motorn drog igång filmen. Därefter
öppnade Gotthard luckan till bågljuset. Om man gjorde det innan filmen var i
rörelse brann filmrutan upp av den hetta som bågljuset ger. En enkel
ringklocka upp till maskinrummet fanns för att meddela maskinisten Gotthard
om något var på tok med filmen.

Trångt
maskinrum

Rummet, som bara var knappt fem kvadratmeter stort, var
fyllt ned utrustning och det var mycket trångt. Värmen och avgaserna från
projektorn var jobbiga för maskinisten. Dessutom var de magnetiska fälten
kraftiga!

 


Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Meny
Örträsk