Han har jagat i Vargträsk i drygt 30 år och har sedan 2003 en egen fastighet i byn.
– Vi trivs mycket bra i Vargträsk med Talludden som russinet i kakan, säger tidigare militären Lars-Gunnar Gruffman som har sin ordinarie hemvist i Stöcke utanför Umeå.
Vi tar det här med Talludden på direkten.
L-G förvärvade 2003 Perssons fastighet vid slutet av vägen på Vargträsksjöns västra sida.
En bit där bortom ligger Talludden där Gruffmans har sin oas med en grillplats.
– Och en koja som nästan står ut på udden, säger L-G och fortsätter berättandet kring ”nyodlingen” som han kallar den markbit som inte hade varit odlad på 50-talet år innan han fick en idé som sedan har verkställts.
– Det var mycket sly som skulle bort, stora tuvor fick vi också jobba en hel del med innan vi kunde plöja upp det hela.
Nu har Gruffmans odlat potatis där i tre år och i år blev skörden imponerande 300 kilo plus lite mer därtill.
FOTBOLL OCH SKYTTE
Men vi tar denna profilpresentation av Lars-Gunnar – ”Jag heter ju så, men kallas mest L-G” – från början.
– Jag växte upp i Hällnäs, spelade fotboll och hade mig, minns Lars-Gunnar om uppväxten på orten där han trivdes mycket bra.
– Fotboll spelade jag med ortens benknäckargäng i division sex. Numera har Hällnäs slagit ihop sin fotbollsverksamhet med grannbyarna Åmsele och Slipstensjön och bildat HÅS.
Yrkeskarriären kom under hela 37 år att tillbringas i militärförsvarets tjänst.
– Jag hade ett bra yrkesliv på många sätt och vis, var mestadels stationerad på I20 i Umeå och det med en rad olika befattningar och tjänster, säger L-G som på frågan om vad som var det mest positiva hittar snabba svar:
– Att få vara ute så mycket som vi var, sen tävlingssköt jag också och hade bra möjligheter till träning.
Just Gruffmans skyttekarriär – gevärdisciplinen – är värd sina egna rader även om han blygsamt till en början nöjer sig med att berätta att han tävlade aktivt fram till 1989.
Efter ett tag kommer vi dock in på resultat, prestationer och meriter och ett SM-guld och två silver imponerar ju en hel del.
SM-tecknet sköt han hem 1971 i Norrköping och för det – och en mängd andra triumfer – erhöll han det året VK-Guldet som Västerbottens bästa idrottsutövare. Något som är en riktigt tung titel.
Landslagsuppdrag med tävlande i såväl USA som i Schweiz är ju inte heller fy skam.
TUFFT FÖR TUFF MORFAR
När L-G var 55 år 2002 pensionerade han sig.
– Jag blev utslängd, skrattar han skämtsamt. Det var väl både och, men jag hade ju annat att göra och fick då mer tid för det.
Vi har varit inne på det bästa med hans militära karriär. Åt andra hållet då, det negativa?
– Det har jag väl lyckligtvis glömt, men visst var det väl jobbigt ibland med allt ansvar och så.
Hans starka jaktintresse kom inte automatiskt med modersmjölken – pappa hemma i Hällnäs jagade inte – men fanns i släkten och det främst genom L-G:s morfar boende uppe i Tärnafjällen.
– Tyvärr fick jag aldrig träffa honom, han gick bort 1939, men det var en härlig man har jag fått mig berättat, säger L-G och vi kommer in på en del morfarsepisoder med björnar och andra inslag.
– En gång gick han ner i ett grottidé och sköt tre björnar där nere. Vid ett annat tillfälle gick han rakt på en björnhona med ungar, han höjde bara yxan han hade i näven och gick rakt förbi björnarna utan att de reagerade nämnvärt. Morfar sköt förresten sin första älg redan när han var tolv år, detta för att familjen svalt, de hade det tufft min morfar och hans stora syskonskara, säger L-G och det går inte att ta miste på stoltheten över anfadern.
– Jag har kvar morfars enkelpiping vilken för mig är mycket värdefull.
SKÖT HÅL I TAKET
När och hur han själv stiftade bekantskap med en bössa för första gången är kanske inte lika mycket att skryta över…
– Jag var fem år när jag sköt hål i taket med hagelbössan där hemma, morsan var havande med min bror då och fick ju nästan missfall, skrattar han åt sitt upptåg.
– Jag vet inte, men tyckte väl att jag skulle hjälpa pappa att ladda bössan som satt på väggen, jag klättrade först högt för att få tag på skotten, fick sen inte igen hanen och då small det.
Hans första älgjägande skedde på Laxfjället i Tärnaby på hans morbrors mark och det 1967.
– Men där uppe fick jag aldrig skjuta något efter att ha suttit flera år på samma pass.
Därefter har han fått skjuta desto fler älgar…
– En bra bit över 200 utan att ha riktig räkning, som mest 19 stycken under en och samma höst, men då jagade jag otroligt mycket på ett flertal platser. Den här hösten har jag dock inte skjutit någon, bara sett en enda och det från bilen, skrattar han.
BRA ÄLGJAKT DENNA HÖST
Höstens älgjakt i Vargträsk har gått mycket bra.
– Överraskande bra om vi ser till vuxna djur, däremot har det varit ont om kalvar.
Vargträsktilldelningen var höjd till 22 stora älgar inför denna höst (16 tidigare) och framför allt i september var det gott om fällda byten och innan oktober månad var summerad var kvoten fylld.
Men på kalvfronten har det dock varit sämre…
– Fråga mig inte varför, det kan vara otur och slumpen, något i fortplantningen som slagit fel, björnen som lagt beslag på kalvarna…
– Det där får vi ju inget svar på, men det är inte heller bara hos oss som det varit ont om kalvar.
Lars-Gunnar kom till Vargträsk för att jaga älg för första gången året 1980.
– Det var någon som lurade dit mig eftersom jag hade hundar, då var man alltid attraktiv och populär.
Artikelförfattaren har ingen större koll på ämnet jakt, men förstår ändå att kronan på den tjur L-G en gång fällde utanför byn var något alldeles extra:
– Det var förvisso bara en 14-taggare, men den erhöll 321.4 poäng och då ska du veta att man kan kvittera ut ett guldhorn vid 300.
KOTKNACKANDE OCH VED
Sedan första Vargträskbesöket för drygt 30 år sedan har det bara blivit mer och mer Vargträsk för L-G och sedan 2003 handlar det om en riktigt stor dos.
– Jag tillbringar mycket tid i byn, men inte lika mycket som Thore och Siv (Johansson), men jag har ju en del att göra hemma också, säger L-G.
Vi har tidigare nämnt björn några gånger i den här texten.
– Själv har jag bara sett en björn, en liten stackare i Skarda när dom höll till där för fem, sex år sedan, men också hört björn i skogen utan att få se dom. En gång var jag mycket nära när jag på ett stånd såg att det rördes in i riset och det var garanterat inte någon älg, jag hade dock ingen bössa varför jag gick därifrån.
Parallellt med allt det nämnda har L-G i snart 50 år även extraknäckt en del som kotknackare.
– Jag kom i kontakt med det då en kompis pappa, Ingvar Sandström i Vindeln, höll på och han lärde mig också grunderna. Sen fick jag åka på massagekurser som representant för fotbollslaget och sen har jag hållit på med det som en hobby, säger Vargträskprofilen Lars-Gunnar Gruffman och avslutar med att berätta om ytterligare ett fritidsintresse:
– Ja, eller vad jag nu ska kalla det, men vedhantering har i alla fall blivit en tämligen stor sysselsättning då jag vedeldar hemma i Stöcke också. Någon gång har jag tagit hem ett lass ved från Vargträsk, men annars har jag bra tillgång till det i Stöcke också.
LARS-GUNNAR GRUFFMAN, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 64 år.
Syssla: Glad o aktiv pensionär.
Bor: I Stöcke, milen sydost om Umeå, samt en hel del i Vargträsk.
Familj: Hustrun Caroline och barnen Johan, 17 år, Erica, 19, och Christine 37.
Intressen: Jakt, skytte och vedhantering.