Marie Westerlind växte upp i Vännäs.
– Men det är i Vargträsk jag har mina rötter, berättar Marie som lämnade Västerbotten för 25-talet år sedan.
– Till Vargträsk återkommer jag dock så ofta jag kan, ibland kan jag till och med leka med tanken på hur det skulle vara att bo i byn permanent.
Som dotter till Sigge och Rakel Vesterlind handlade uppväxten självklart mycket om vistelse i Vargträsk.
– Faktum är att trots att vi bodde i Vännäs är det i Vargträsk jag känner att jag har mitt ursprung, i stort sett alla mina minnen härrör sig ju härifrån byn, säger Marie vars uppväxt – förutom Vargträsk såklart – mest handlade om idrottande.
– Längdskidåkning och terränglöpning i första hand, senare även friidrott, berättar Marie som var riktigt duktigt och beskrevs som en stor talang i tonåren.
– Terränglöpningen gick väl allra bäst och i och med det tyckte jag också att det var roligast, det följs ju liksom åt.
Marie tävlade inledningsvis för hemortens Vännäs SK, men kom samtidigt som gymnasiestudierna inleddes i Umeå i kontakt med Umedalens IF varefter ett klubbyte också blev verkställt.
– Det var då under några år jag satsade riktigt ordentligt på det hela, jag minns också att jag i Lasse Rydell hade en mycket bra tränare, säger Marie som sprang mycket, fort och framgångsrikt.
– Men jag höll även på med längdhopp.
Uppväxten i övrigt…
– Faktiskt inget speciellt, idrotten tog oerhört mycket tid, men visst umgicks jag med bröderna och kompisarna hemma i kvarteren kring Regnbågsgatan i Vännäs.
Vid 20-års ålder slutade Marie med idrotten.
– Jag har dock hållit igång under hela mitt vuxna liv också, men då inte tävlat.
Att det då, för 25 år sedan, blev slut med tävlandet berodde på att hon flyttade söderut och då till Moholm utanför Mariestad i Västergötland.
Där väntade en tillvaro med ett evangelisationsteam som åkte runt i en buss och spred sitt kristna budskap.
– Ett så kallat teen challenge, förklarar Marie som efter fyra år packade och flyttade ännu längre söderut.
Då till Portugal där en syssla på ett behandlingshem för drogmissbrukare sex mil utanför Lissabon väntade.
– Att få bo och verka i ett annat land är en fantastiskt rolig och värdefull erfarenhet att ha med sig i livet.
Just fyra år lång blev även Portugalperioden i Maries liv…
– Sen tyckte jag att det fick räcka, visste dock inte riktigt vad jag skulle hitta på, men åkte i alla fall med Tobbe (storebror) hem till Sverige när han varit och hälsat på mig. Torbjörn hade också fixat så att jag fick vara inackorderad i Uddevalla där han bodde.
Marie visste, som sagt, inte riktigt vad hon då fortsättningsvis skulle syssla och pyssla med…
– Jag jobbade under en period för hemtjänsten, på ett servicehus, hade lite städjobb, gick också en studiecirkel för att lära mig portugisiska ännu bättre, men till sist kände jag nog att jag ville mer.
Varför hon började studera på det socialpedagogiska programmet, detta i Vänersborg.
– Detta på det som då 1994 kallades Vårdhögskolan, nu heter det Högskolan Väst och är min arbetsplats.
Visst, men efter examen 1997 så hann Marie jobba på ett behandlingshem, var också projektanställd som fältsekreterare i Melleruds kommun, jobbade också i Färgelanda i Dalsland och åt socialtjänsten i Lysekil innan hon började läsa ännu mer…
– Ville fortsätta och ta en magisterutbildning.
Sen 2006 har Marie nu en fast anställning som högskoleadjunkt på just Högskolan Väst och det i Trollhättan.
Pendlandet mellan boendet i Utby utanför Uddevalla är inga problem…
– Nej och jag trivs också bra i min stuga i Utby, förresten inte så långt från där bröderna Torbjörn och Janne bor.
Men…
Marie har, logiskt, ingen historia och bakgrund på västkusten och inte heller mycket av det i Vännäs.
– Nej, mina berättelser och minnen från förr har jag med mig från Vargträsk, säger Marie som alltså noterades för mycket Vargträsktid under uppväxten.
– Familjen var logiskt oerhört mycket i Vargträsk, som barn minns jag när det var högt vatten i sjön på vårarna, jag minns också alla flottar vi byggde, umgänget med Edlunds och då framför allt Mikael och Anders som var i samma ålder. Jag minns också Harrys (Edlund) kossor och grisar, kossorna gillade jag helskarpt, samt alla lekar i vår numera rivna äventyrsladugård eller vad jag ska kalla den.
Marie har självklart oerhört många fler Vargträskminnen…
– Visst, samtidigt var jag också ofta ensam där uppe och läste då mycket.
Nu blir det inte lika många årliga besök i byn.
– Tyvärr inte, jag önskar att det inte vore så långt hit upp då jag längtar mest hela tiden, men det blir i alla fall alltid en sommarsväng på två, tre veckor, och ibland, om det funkar, även en norrturné till påsk.
Att det kommer att fortsätta så är Marie helt övertygad om…
– Självklart, ibland leker jag även med tanken på hur det skulle vara att vara bofast i byn året om, jag tror faktiskt att jag skulle trivas, men det hänger ju på mycket som ska fungera också, sysselsättning till exempel.
På frågan vad som är bäst med Vargträsk svarar Marie tämligen snabbt:
– Skogen, den fantastiska luften och tystnaden, jag vill förresten försöka lära känna skogarna ännu mer.
Mamma Rakel och pappa Sigge är som bekant enormt engagerade i Vargträsk Intresseförening och även Marie är med, detta bland annat som ledamot i föreningens valberedning.
Från Vargträskskogarna till hennes stora fritidsintresse sedan två år tillbaka kan steget tyckas vara oerhört långt…
Jiujitsu! Här pratar vi om en kampsport i självförsvar.
– Jag blev nyfiken på vad det handlade om och kom i kontakt med Uddevalla Jiujitsuklubb för ett par år sedan via en jobbarkompis, det är socialt med trevliga människor, självklart också bra att kunna självförsvar, avslutar vår profil Marie Westerlind som förutom sommarens Vargträskvistelse även hann med ett jiujitsuläger i Falkenberg.
MARIE WESTERLIND, VARGTRÄSKPROFIL
Ålder: 45 år.
Syssla: Högskoleadjunkt (lärare) vid Högskolan Väst, Trollhättan.
Bor: I Utby en dryg mil utanför Uddevalla.
Familj: Mamma Rakel, pappa Sigge och bröderna Torbjörn och Janne.
Intressen: Jiujitsu, att läsa, paddla kanot och mycket annat.